Rödräv

Bokklubben jakt & fiske		Barnböcker
sponsorplats. kontakta Erik

Följ räven Smirre till:
Örnbo viltfakta (hem)

Viltmiljöer i Sverige

Rovdjurstext (pdf)

Alla artsidor:
(fler kommer)

Klövvilt
älg
kronhjort
rådjur
vildsvin

Rovdjur
lodjur
rödräv
järv
grävling
skogsmård
vesslor

Övrigt pälsvilt
ekorre
bäver

Småvilt
dalripa
tjäder
skogshare
morkulla

Sjöfågel
gräsand
ejder
kanadagås

klicka här för att läsa
en text om räven
och rävstammen
(pdf, öppnas i eget fönster)

Rödräv

Bilder: tv årsunge i juli. ur W. Meves & A. E. Holmberg: Atlas öfver Skandinaviens däggdjur, Girons förlag, Stockholm 1873; ovan Räf av J. W. Palmstruch i Svensk zoologi, första bandet av Quensel & Palmstruch 1806.

Fakta i tabellform:

Genvägar till olika ämnesområden (sökt ämne hamnar normalt överst i fönstret):

namn	storlek	utseende	läten
spår och spårtecken	utbredning	föda och livsmiljö	aktivitet
familjeliv, vandringar	fortplantning (antal ungar etc.)	ålder och dödlighet	sjukdomar och fiender
antal och antalsförändringar	speciella beteenden m.m.	djuret och människan	enklare åldersbestämning
folktro	litteratur

Benämningar och synonymer	• Mickel, den som går i skogen, skogshund, långrumpa, den röde • hona: tik, rävtäva, rävika, rävesa, räbba
Vetenskapligt namn och grupptillhörighet	• Vulpes vulpes • familj: Canidae= Hunddjur • ordning: Carnivora= Rovdäggdjur
Mått	•längd: nos - svansspets 100 -130 cm • svansen utgör närmare 1/3 av längden • höjd: 35 - 40 cm
Levandevikt	• 5 - 8 kg (3,4 -15 kg) • tillfälligt maginnehåll och säsongsmässig fetma (senhöst) kan uppgå till något kilo vardera.
Färg med varianter	• normalt brunröd, enfärgad nacke och över bogarna, melerad med vita spetsar på täckhåren längre bak på ryggen; svarta teckningar på öronens baksidor, tassarnas framsidor och på nosen; vit på nosens undersida och bröstet, mer gråaktig under kroppen; mer eller mindre vit svansspets. • svartmagad med mörk undersida. • brandräv mörk undersida, inget vitt på svansspetsen. • korsräv normalfärgad men med mörkt band tvärs över bogarna och längs ryggen. • svarträv färgad som namnet säger. • silverräv svart med tydligt vita spetsar på täckhåren. • ringräv med vit ring runt halsen.
Könsskillnader	• hanen något kg tyngre än honan, har därtill en bredare, trubbigare ansiktsform.
Läten	• klagande utdraget skall, staccatoskall med flera (en forskare har urskilt 28 olika typer). Rävar har även setts och hörts klappra med käkarna vid konflikter över byte.
Spår och spårtecken	• tasspår 5-7 cm långt, av hundtyp: runt med med tydliga kloavtryck, fyra tådynor, en mellanfotsdyna. rävspår glesare hundspår tätare mellan trampdynorna • normalt förflyttningssätt: sviktande trav. • spillning ca 7 cm lång och 1,5 cm tjock korv utdragen i spets (om hårinnehåll); läggs gärna på stubbe, sten eller annat uppstående föremål längs väg-/stigkant, åbrink etc.; kan bestå av mest sorkhår (mörkgrå, spiralvriden), benkalk (vitgrå), blåbärsrester (tydligt blå) m.m. • angriper rådjur i nackregionen, biter ofta av huvudet och bär bort. Tandavstånd (mellan hörntänderna ) 1,8 -2,8 cm. • gryt under stora stenar, i stenrammel eller utgrävt i sandmark eller gamla kolbottnar. • lya med valpar utmärks av mängden bytesrester och spillning runt om och nedslitet marktäcke kring öppningarna.
Utbredning	• Europa utom Island och arktiska områden; Asien utom sydligaste delarna, Nordafrika, Nordamerika utom södra USA och Grönland med andra arktiska öar. Inplanterad i Australien.
Födoval	•generalist: allt från insekter, frukt och bär, daggmask och hushållsavfall över smågnagare och kaniner till vuxna fullt friska rådjur, beroende på tillgång och tillgänglighet. Den enda verkliga specialiteten är sork.
Livsmiljö	•generalist: städer, halvöken, fjällhedar etc. Undviker endast djupa naturskogar.
Dygnsrytm, aktivitet	• aktiv främst i skymning och nattetid här; normalt aktiv dagtid i ostörda områden av Nordamerika.
Familjeliv	• revirhävdande familjegrupper om ett par, evt. med vuxna döttrar (beroende på födoresursernas fördelning). • normalt en kull per revir och år. • avvikande konstellationer förekommer.
Hemområde	• revirstorlek beroende av födotillgång och födans fördelning i rummet: mellan 19 och ett par tusen hektar. Medelvärden i olika studier mellan 40 (Oxford, England) och 600 ha (Bergslagen).
Vandringar	• speciellt unga hanar vandrar långt: upp till 500 km mellan märkningsplats och återfynd, 90 km på en vecka.Vandringarna utlöses troligen av social stress (unghanar) eller födobrist (honor).
Fortplantning (antal ungar etc)	• könsmognad: vid ca. 10 månaders ålder. Ettåriga honor kan således valpa. • parning: under perioden mitten av januari till mitten av mars beroende på hur långt norrut i landet rävarna lever. • dräktighet: 53 dygn. • födsel: från slutet av mars till början av maj i olika delar av landet. Stor individuell variation även. • genomsnittlig kullstorlek: mellan 4 och 6,5. • individuell kullstorlek: maximalt drygt 10. • kullintervall: en gång per år.
Ålder, dödlighet	• max ca 10 år, flertalet dör dock före ett års ålder. • medellivslängd för vuxna ca 3 år.
Sjukdomar	• räven hemsöks av ett flertal inälvsparasiter, bl.a. bandmask och spolmask. Sjukdomar av betydelse för populationstätheten är främst skabb (ett kvalster i huden) och rabies (ett virus). Rabies är liksom rävens dvärgbandmask (Echinococcus multilocularis) speciellt uppmärksammade eftersom de även kan drabba människan (zoonoser). Dessa förekommer dock inte hos svenska rävar. • samsonsjuka (ullrävssjuka): genetisk defekt som gör att täckhåren inte utvecklas. I extremfall blir rävarna helt hårlösa.
Fiender	• varg, kungsörn och lodjur har noterats slå räv. Dessa tar dock antagligen en mycket liten andel jämfört med människan.
Antal och antalsförändringar	• tätheten på våren innan årets ungar tillkommit har i svenska studier före skabbepizootin på 1980-talet legat mellan två (Bergslagen dåliga sorkår) och åtta (Skåne) rävar per 1.000 ha. Tätare populationer har uppmätts i rikare miljöer utomlands, speciellt i tätorter eller tätortsnära områden. I områden där födotillgången svänger mellan år återspeglas detta i rävtäthet. Under den tid då skabben härjade som värst i Sverige låg tätheten i vissa regioner på ca hälften mot tidigare. • rävpopulationerna begränsas av födotillgång, skabb och/ eller rabies (i vissa delar av Europa). Antalet revir i ett visst område hålls stabilt genom social reglering.
Speciella beteenden och anpassningar	• stor generalist, trivs i människans närhet.
Djuret och människan	• främst har förvaltningsintresset när det gäller rödräv i Sverige inriktats mot försök att bli av med räven för att på så sätt få ett större överskott av småvilt att jaga. Det har dock bara lyckats lokalt vid mycket intensiva ansträngningar eller vid höga skinnpriser (1900-talets början). Rävskabben lyckades dock med vad människan haft svårt för under 1980-talet, åtminstone i Sydsverige. • i Mellaneuropa har man varit inriktad på att hejda spriding och utbrott av rabies. Även här har försöken att bli av med räven oftast misslyckats (undantag: gasning av gryt i Sydjylland). Däremot har man på senare tid haft stora framgångar i kampen mot rabies genom att lägga ut vaccinpreparerade beten åt rävarna. • i Australien har man problem med att de inplanterade rävarna går hårt åt den ursprungliga faunan. Försökatt sterilisera rävar har debatterats där.
Enklare åldersbestämning	• ungrävar kan skiljas ut på vikten fram till sensommar/tidig höst. Ungrävarna är också slankare än de gamla. Notera dock att även erfarna jägare har tagit fel på unga och gamla på håll under sommaren då de inte tänkt på att den korthåriga sommarpälsen även ger äldre rävar ett slankare utseende. • allt eftersom räven blir äldre skjuts hörntänderna framåt då tandcement lagras på roten. Eftersom hörntänderna är formade som månskäror kommer deras spetsar att riktas allt mer bakåt/inåt munnen samtidigt som de nöts ned och blir allt trubbigare. • forskare använder tillväxtzoner på långbenen och "årsringar" i tanrötternas cementlager.
Folktro	• räven snyltar på grävlingens gryt. Genom att räven förorenar runt grytet med urin och avföring skräms grävlingen på flykten. • räven spelar död för att locka till sig nyfikna fåglar. • räven avlusar sig genom att gå baklänges ned i ett vattendrag med en tuss ull eller mossa i munnen. All ohyra flyr för vattnet och hoppar till slut över på tussen som räven släpper. • på Fårö skall det ha funnits trollrävar som förvandlade sig till garnnystan och försvann när man skulle skjuta dem. • den som i det fördolda bär på en rävunge får oöverträffad övertalningsförmåga. • rävister har använts mot förlamningar och kikhosta. • rävens vita svansspets uppkom då Simson band ihop 300 rävar parvis med en fackla mellan svansarna och släppte in dem i filisteenas läger för att bränna ned det. • räven går runt i cirklar under en fågel i ett träd (trol. skogshöns) eller en katt ute på gårdstunet, tills bytet blir snurrigt i huvudet av att följa rörelserna och dimper ned. Då är räven framme och nyper det.
Litteratur	• Lär känna rödräven av Erik R. Lindström. Svenska Jägareförbundet 1987. • Rovdjurens liv och roll i nordisk natur av Erik R. Lindström. Settern 2001. • Nordens däggdjur av Birger Jensen. Norstedts 1993 med senare upplagor. • Ung eller gammal - konsten att bestämma åldern på vilda djur och fåglar av Åke Andersson m.fl, Jägareförbundet, Uppsala 1996.