Vildsvin

Barnböcker	Bokklubben jakt & fiske						Jakt- och fiskebutik på nätet
sponsorplats. kontakta Erik

Följ räven Smirre till:
Örnbo viltfakta (hem)

Viltmiljöer i Sverige

Alla artsidor:
(fler kommer)

Klövvilt
älg
kronhjort
rådjur
vildsvin

Rovdjur
lodjur
rödräv
järv
grävling
skogsmård
vesslor

Övrigt pälsvilt
ekorre
bäver

Småvilt
dalripa
tjäder
skogshare
morkulla

Sjöfågel
gräsand
ejder
kanadagås

klicka här för att läsa en text om vildsvinet
(pdf, öppnas i eget fönster)

Vildsvin

Bilder: tv klisterbild ur W. Hagelbergs Zoologisk handatlas 1883- 1885; ovan vinjettbild ur A. Stuxbergs Djurriket, Stockholm 1889.

Fakta i tabellform:

Genvägar till olika ämnesområden (sökt ämne hamnar normalt överst i fönstret):

namn	storlek	utseende	läten
spår och spårtecken	utbredning	föda och livsmiljö	aktivitet
familjeliv, vandringar	fortplantning (antal ungar etc.)	ålder och dödlighet	sjukdomar och fiender
antal och antalsförändringar	speciella beteenden m.m.	djuret och människan	enklare åldersbestämning
folktro	litteratur

Benämningar och synonymer	• vildsvin • sugga (äldre hona) • gylta (könsmogen hona som ännu inte fått ungar, jämför med "kviga") • galt (hane) • fjoling/ fjolåring (ungar födda föregående år) • gris (allmän beteckning; om en sugga grisar betyder det att hon föder) • kulting (unge)
Vetenskapligt namn och grupptillhörighet	• Sus scrofa • familj: Suidae= svindjur • ordning: Artiodactyla= Partåiga hovdjur
Mått	• längd: 1,2 -2,0 m inklusive svans • svans: 20 cm • mankhöjd 0,6 - 1,2 m
Levandevikt	• vuxen galt 80 - 120 kg (upp till 200 kg) • vuxen sugga 60 - 110 kg • 1-åring ca 60 kg
Utseende, färg med varianter	• kompakt fyrkantig kroppsform, hoptryckt från sidorna. • långt tryne, kort svans. • huvudprofilen är trekantig med hög bas. En kort hals gör att huvudet ser ut att sitta direkt på bålen. • sommartid är djuren gråaktiga med gles päls. • vinterpälsen är yvig med tät underull, kan variera från ljusbrun till svart, ev. med silverskimmer av stickelhårens vita toppar. • kultingarna är gul-svart-randiga fram till ca 3 månader, som äldre rödbruna-->brungrå.
Könsskillnader	• galten är något större än suggan. • galten har en puckel på nosen. • galtarnas betar (hörntänder) tillväxer hela livet, vilket ger gamla galtar mycket stora betar.
Läten	• grymtningar för kontakt inom gruppen. • fnysningar/frustanden som varning. • tandklapper vid aggressivitet. • skrik vid upprörda situationer, t.ex. slagsmål. • smackningar och snaskanden vid födosök.
Spår och spårtecken	• klövspåren är trubbigare än hos annat klövvilt: framklövarnas längd 5 - 7 cm, bredd 5 - 6 cm. • avtrycken av lättklövarna återfinns snett bakom-utanför de större klövarnas avtryck. Hos annat klövvilt hamnar lättklövarnas avtryck rakt bakom de störres. • i litet djupare snö gör vildsvinen diken eller fåror p.g.a. de korta benen. • vildsvinens bökande efter föda ger upphov till "markberedda" ytor med sönderslitet markskikt. • sölgropar där svinen vältrat sig i sörja som de även smetar av mot träd i närheten. • träd och stubbar med bortnött bark efter svinens skubbande. • de låga borsten med karakteristiskt uppsplittrade toppar fastnar på skubbträd, taggtrådar etc. • spillningens utseende beror av födotyp; de 3 - 4 cm tjocka korvarna kan vara väl sammanhållna om födan varit finfördelad, bestå av en mängd tillplattade kulor, vara fulla av havreagnar etc.
Utbredning	• vildsvin av samma art som här finns i kontinentala Europa, Nordafrika, Asien söder om Taigan, på de japanska öarna och i Indonesien. • den nutida svenska vildsvinsstammen har sitt ursprung i förrymda hägnade svin från Södermanland och Skåne under andra hälften av 1900-talet. • runt år 2000 hade svinen spritt sig över nemoral och boreonemoral zon i Syd- och södra Mellansverige= landets sydligaste fjärdedel upp t.o.m. södra Värmland, Närke, större delen av Västmanland och hela Uppland. De hade därmed nått den naturliga norrlandsgränsen eller "limes norrlandicus". Med stor sannolikhet kommer deras vidare spridning norröver gå trögare; åtminstone så länge inte klimatförändringar gör att den boreonemorala zonen i sig sprider sig in över södra Norrland som under värmetiden för 5.000 - 9.000 år sedan. Djuren tål visserligen kyla, men snön hindrar deras rörelser och gör födan svåråtkomlig samtidigt som de blir ett lättare byte för stora rovdjur, främst varg. • i Finland har det vandrat in vildsvin från SO och återfinns numera upp till 65°N.
Födoval*	• vildsvinet är en allätare. Det innebär att den kan tillgodogöra sig föda både från växt- och djurriket. • en stor, ofta dominerande, del av våra svenska vildsvins föda utgörs av mat som människan försett dem med. Vildsvin utfodras allmänt: dels för att stötta stammen, dels för att avleda deras uppmärksamhet från odlad mark. Man lägger även ut foder för att komma åt att skjuta dem (åteljakt). I en undersökning från södra Mellansverige utgjorde naturlig föda högst 1/5 av maginnehållet i 90% av alla undersökta magar. • bland födoslag som inte kunde hänföras till utfodring återfanns enligt samma undersökning svamp (hjorttryffel) under första halvåret och fräkenväxter under april - juni. Växtrötter konsumerades under vinterhalvåret medan spannmål dominerade under juli - september. • bland odlade grödor föredrog vildsvinen i studien blandsäd, ärter, potatis och rågvete. • andra födoslag som nämns i litteraturen är kadaver/slaktavfall; smågnagare; ryggradslösa djur som daggmask, sniglar och insekter; bok- och ekollon; fallfrukt; nötter; rötter och andra underjordiska delar med upplagsnäring av vitsippa, humleblomster, rams och kabbeleka; gröna delar av starr, tistlar, nässlor och sugor etc. • harungar och rådjurskid ligger på övre gränsen för vad vildsvinen själva aktivt kan fånga. • i ovan nämnda undersökning utgjorde material från foderplatser uppskattningsvis ca 70% av dieten och bland övrig föda utgjorde animalier (djur) ca 15%. Andra källor nämner 10% animalisk föda. Med tanke på skillnader i näringsinnehåll är det möjligt att inslaget av djur i vildsvinsfödan har större betydelse än vad dessa siffror antyder.
Livsmiljö*	• vildsvinen hör till skogsmiljön i nemoral och boreonemoral zon. d.v.s. lövskog och blandskog. De går bara ut i öppen terräng i skydd av mörker. • eftersom de svenska vildsvinens föda ofta återfinns i öppen terräng (på åkrar etc.) håller djuren gärna till alldeles innanför skogsbryn. • bökandet efter föda förläggs ofta i mark som domineras av blåbärsris enligt en undersökning. Man noterade även att områden med gran föredrogs framför sådana med tall. • samma undersökning visade att tillgången på skydd i form av tät vegetation var mycket viktigare för valet av daglega än för födosöket. Ofta tycks det ha varit unga granar som fick stå för skyddet.
Dygnsrytm, aktivitet*	• vildsvin är normalt strikt nattaktiva. Födobrist kan emellertid leda till att de blir aktiva även dagtid. • i studien från södra Mellansverige (Sörmland) var djuren aktiva i medeltal 7 timmar per dygn. • under midvintern startade djuren sin aktivitet ett par timmar efter solnedgång, medan de blev aktiva redan en kvart före solens nedgång mitt på sommaren enligt samma studie. • aktivitetsperiodens längd påverkades bl.a. av årstid och väder (vindstyrka och luftfuktighet). • under en aktivitetsperiod kunde svinen förflytta sig mellan 1 och 16 km (medeltal drygt 7 km). Även detta påverkades av säsongsfaktorer och väder. • den yta som utnyttjades under en aktivitetsperiod låg i medeltal på 100 ha (1 km²).
Familjeliv	• alla vildsvin förutom könsmogna galtar lever i grupper av ett antal närbesläktade honor med ungar. Man talar om att de lever i matriarkat. • djuren inom en sådan grupp använder samma hemområde, men går inte alltid tillsammans. • olika grupper hemområden kan överlappa varandra mer eller mindre. Det handlar således inte om revir (= försvarade områden). • när födsel närmar sig stöter suggan bort fjolårsungarna. Dessa kan därefter bilda ungdjursgrupper under en period. • när de nya kultingarna blivid någon månad gamla accepteras den tidigare kullens gyltor (honor) åter av suggan. Könsmogna hanar accepteras inte. • könsmogna galtar håller sig för sig själva förutom vid brunsten. • galtarna markerar sina aktivitetsområden med urin och saliv. • vid brunsten (normalt under perioden september - januari) sluter sig honor med kultingar tillsammans i större grupper som lockar könsmogna galtar för parning.
Hemområde*	• hemområdets storlek beror av födoillgången. I områden med intensiv utfodring är de mindre än där vildsvinen är hänvisad till naturlig föda. • i det senare fallet kan vildsvinen bli mer eller mindre nomadiska, vilket gör det svårt att definiera ett egentligt hemområde. Man har dock mätt upp områden på 10.000 ha. • i den här ofta citerade sörmländska studien (utfodrade vildsvin) fann man att de individuella hemområdenas medelstorlek låg på drygt 300 ha för honor och på ca 400 ha för hanar (metod: 95% s.k. adaptive kernelling). • grupphemområdenas storlek låg mellan 700 och 1800 ha i samma studie. • notera att storleksangivelserna för hemområden beror av vilken metod man använt för beräkningar. I just vildsvinens fall halveras det individuellt utnyttjade områdets medelstorlek om man baserar sin beräkning på var djuren tillbringat 75% i stället för 95% av sin tid som ovan. För grupphemområdena måste siffran minskas till 1/3. Förutsätter man å andra sidan att svinen haft tillgång till all mark inom en konvex polygon som inkluderar 95% av alla observationer, får man i stället lov att fördubbla sin uppskattning av arealbehovet. Orsaken till de stora skillnaderna i resultat mellan de olika beräkningssätten beror på att djuren utnyttjar markerna mycket selektivt och föredrar vissa markavsnitt framför andra. Metoden adaptive kernelling, som använts ovan, ger därtill gränser som smiter åt kring positionerna likt en åtsittande dräkt, medan metoden med konvex polygon ger en uppblåst form på den yta som skall beaktas.
Vandringar	• vildsvinens snabba spridning över Sydsverige beror på deras vandringskapacitet. I Finland ökade vildsvinens utbredningsområde med 50 km rakt västerut per år under en period av 8 år. • främst är de unga hanar som vandrar långt. För att stammen skall sprida sig över ett område som Sydsverige krävs dock givetvis även att honor lämnar sin födelsetrakt. • utvandring sker vid ca 1 års ålder. • i den sörmländska studien etablerade sig hanarna som vuxna i medeltal på ett avstånd av 16 km från centrum av det hemområde där de var födda, medan honorna etablerade sig på ett avstånd av 3,6 km från födelseområdets centrum. • inga honor återfanns längre än 20 km från märkningsplatsen medan fyra hanar återfanns mellan 60 och 104 km från resp. märkningsplats. • under en aktivitetsperiod (en natt) har sändarförsedda vildsvin observerats förflytta sig upp till 16 km och med en maximal hastighet av 11 km/tim.
Fortplantning (antal ungar etc.)	• könsmognad infaller vid ca 1 års ålder. • brunst och parning kan inträffa året om, men sker främst under perioden september - januari. Ledarsuggan kan påverka resten av gruppen så att alla honor kommer i brunst under en och samma dag. • dräktighet fyra månader (115 dagar). • en stor del av de 1-åriga honorna går utan kull. • födsel kan inträffa året om. I den sörmländska studien föddes 85% av alla kullar under perioden februari - maj. Tyska uppgifter talar om en än mer koncentrerad period med 90% av alla födslar under mars - maj. • födsel sker i ett bo av torrt gräs, löv m.m. som suggan formar kring sin kropp. (Liknande bon byggs även av tamgrisar som får gå fritt.) Kultingarna stannar i boet ett par veckor. • normal kullstorlek: ökar med suggans ålder. 1-åringar får i medeltal ca 3 kultingar, 2-åringar får ca 4 kultingar, äldre suggor kan få 5-6 och i extremfall upp till 10 kultingar. • kullintervall: uppgifter från kontinentala Europa talar om två kullar under goda ollonår. Samma sak skall ha inträffat i några fall i Sverige. Normalt är dock en kull per år. • ungarna diar i 2 -3 (4 - 5) månader men börjar äta fast föda redan vid ett par veckors ålder.
Ålder, dödlighet	• vildsvin blir sällan över ca 12 år gamla i det vilda. Extremfall om upp till 27 års ålder omnämns dock i litteraturen. • medelåldern är ofta låg. I en polsk studie uppskattades den till 1,6 år. Andelen årsgamla individer på våren före födsel av årets kultingar låg på 67%. • i den sörmländska studien nådde 60 % av djuren 1 års ålder, 20% blev 2 år och endast 10 % fick uppleva sin 4-årsdag. • vid 1 års ålder (tiden för utvandring) är dödligheten för galtar betydligt högre än för suggor (gyltor). • den årliga dödligheten har i två olika studier beräknats till 20-30% (Tullgarn, Sörmland) respektive 60% (Frankrike). • i en polsk studie uppskattdes bara kultingarnas dödlighet under deras tre första månader till 20 - 30% och att närmare 85% av alla dör inom loppet av två år från födsel. • den vanligaste dödsorsaken i Sverige är jakt. Några dör även i trafikolyckor och genom drunkning.
Sjukdomar och parasiter	• trots att vildsvin ofta är utsatta för sjukdomar och parasiter tycks de klara dessa ganska bra. Från kontinentala Europa har man dock negativa erfarenheter av svinpest och tuberkulos. • vildsvinets köttdiet gör det utsatt för trikiner. Sådana finns i muskelvävnaden hos rovdjur och sprids därför bara från köttätare till köttätare (se den bifogade texten om vildsvinet och tamgrisen: klicka ovan t.v.).
Fiender	• de enda rovdjur som tar vuxna vildsvin är varg och björn. Den ssenare sägs dock inte vara så pigg på det eftersom vildsvinet är en farlig motståndare med sina vassa betar. • kultingar kan även tas av räv och lo. • sedan lång tid tillbaka är människan vildsvinets dominerande fiende. Vi har jagat vildsvin sedan tiotusentals år tillbaka.
Antal och antalsförändring	• tätheten av vildsvin i olika områden har uppskattats till mellan 1 och 34 djur per km². • avskjutningen av vildsvin i Sverige ökade under slutet av 1900-talet med 35% per år. Även antalet trafikolyckor med vildsvin inblandade har ökat kraftigt på senare år. Båda uppgifterna kan tas som intäkt för att anatlet vildsvin har ökat. • stammens tillväxt inom ett område i Sörmland med etablerade vildsvin uppskattades til 13% per år. • utbredning och antagligen också populationstäthet i marginalområden begränsas som nämnts av snödjup (se utbredning ovan). • jakten är den enskilda faktor som idag står för den överlägset största delen av de vuxna vildsvinens dödlighet. Den har också potential att begränsa både utbredning och populationstäthet. Historiskt har detta varit fallet; frågan är när den återigen kommer att göra så i Sverige. Enligt vissa rapporter kan det redan ha skett i några områden.
Speciella beteenden och anpassningar	• vildsvin får många men små ungar om man jämför med annat klövvilt. Detta tyder på en anpassning till ett hårt rovdjurstryck. Ibland åtföljs en sugga av fler än tio kultingar, något som kan tolkas som att hon adopterat andra suggors kultingar. Även sådan adoption har man ansett vara ett tecken på att rovdjurstrycket är hårt på ungarna. Genom att blanda flera kullar med varandra minskar risken att just en viss honas ungar skall falla offer för en angripare. Å andra sidan kan man tolka det som samarbete i en grupp närbesläktade honor. • kultingarnas längsrandiga dräkt är ett kamouflage i skogsmiljö där ljuset silas mellan trädens stammar och grenar. Andra skogslevande djur med randig skyddsteckning är okapi och tiger. En alternativ förklaring till ränderna skulle vara att de gör det svårt för en angripare att urskilja ett enskilt djur om gruppen av kultingar rör sig i flock. • under brunsten gör galtarna upp om parningstillfällen med slagsmål där främre hälften av motståndarens kropp angrips från sidan med betarna. I samband med detta utbildar galtarna ett skydd i form av hård vävnad (pansarhud) över bogen och på bröstkorgens sidor, ett slags harnesk. Den mest framgångsrike galten kan monopolisera (få para sig med) så många som åtta suggor på en gång enligt observationer. Unga galtar måste på grund av detta stå på tillväxt ett antal år innan de kan konkurrera trots att de är könsmogna redan vid 1 års ålder. • synen år svag, hörsel utmärkt och luktsinnet excellent. • den kilformiga nosen avslutas med en rörlig plogbill i form av trynets tvärställda och muskelupphängda broskskiva.
Djuret och människan	• vildsvinet har varit ett uppskattat jaktbyte i alla tider, dels för fläsket, men också för den status som tillkommit den jägare som med blanka vapen gått i tvekamp med en stor vildsvinsgalt. (Fast beteckningen tvekamp är tveksam då galten troligtvis hållits på plats av aggressiva hundar.) • vildsvinens bökande i skogsmiljö har framhållits för att det underlättar skogens föryngring. Mångfalden av växter ökar med 30% i bökad mark enligt en undersökning från Sörmland. Speciellt gynnas spridningen av fröväxters frön och mossors förökningskroppar. • bökandet kan också ha negativa effekter genom att förstöra rötter och ge spridning åt granens rotröta. • på jordbruksmark är bökandet bara negativt. På slåttervallar som skördas för ensilage gör det att jordbakterier kommer med i skörden och förstör ensileringsprocessen. • skador på jordbruksgrödor uppkommer också då svinen går ut i åkrarna och trampar ned skörden för att komma åt mognande korn etc. samt genom att de äter ärter, säd, potatis m.m. • störst skada gör vildsvinen på små arealer jordbruksmark som ligger skyddade av skog. • som nämnts kan svinen bära trikiner: parasiter som också kan drabba människan. Därför skall allt vildsvinskött besiktigas före konsumtion. Man bör även undvika att lägga ut rävkroppar på åtlar i områden med vildsvin. Ca 20% av alla rödrävar bär på trikiner. • på senare tid har vildsvinen börjat bli ett problem i trafiken. • vildsvinet är tamgrisens ursprungsform. Så länge tamgrisar fick gå löst på skogen och det fanns vildsvin på trakten blandade de sig fritt med varandra. Det var ett skäl till att vildsvinet utrotades. Numera föreligger ingen sådan risk eftersom man inte längre släpper ut tamgrisarna på detta sätt.
Enklare åldersbestämning	• kultingarna har kvar sin randiga päls fram till 3 - 4 månaders ålder. • senare får de en rödbrun päls de behåller tills de blir ca 1 år. • fjolingar skiljs från vuxna på storleken. • äldre djur går att åldersbestämma på olika tandkaraktärer. Till exempel växer galtarnas betar hela livet.
Folktro och kammarlärd okunskap	• vildsvinet/tamgrisen förknippas med fruktbarhet, kanske p.g.a. de stora kullarna. Fruktbarhetsguden Frej i nordisk mytologi hade en galt vid namn Gyllenborste. Även Freja hade ett svin, kallat Hildisvin. • enligt småländsk folktro skall en spökgris vid namn Glo-so med rakknivsvassa borst vara specialiserad på att springa mellan benen på folk och sprätta upp dem i grenen. Besten härjar främst på lucia- jul- och nyårsnätter. • glo-son i Småland är möjligen släkt med mörksuggan från Dalarna som tycks ha varit en inkarnation av nattens mörka hemskheter. Mörksuggan åkallades för att skrämma barn till lydnad.
Litteratur	• Lär känna vildsvinet av Görgen Göransson, Jägareförbundet, Stockholm 1987. • Vildsvin av Sture Marcström & Magnus Nyman, Jägareförlaget, Kristianstad 2002. • Populationstillväxt, dynamik och spridning hos vildsvinet, Sus scrofa, i mellersta Sverige - slutrapport av Jonas Lemel, Forskningsavdelningen, Svenska Jägareförbundet, Uppsala 1999. • Nordens däggdjur av Birger Jensen. Norstedts 1993 med senare upplagor.