Tankar

Eriks tankar om språk och skrivande

Fjälltur -92 med hälleforshundarna Ruffa, Loke och Sutta (foto Ulf Lindström)

Om språk och skrift.
Det talade språket var den biologiska evolutionens sista stora landvinning på vår gren av livets träd. Efter det har människans utveckling i huvudsak varit kulturell. Med språket kan vi formulera våra tankar och observationer och därmed också låta andra ta del av dem. Det ger oss tidigare oanade möjligheter till samarbete och till att bygga vidare på varandras erfarenheter. När vi sedan skapade skriften öppnades möjligheter att också nå bortom vår egen personliga begränsning i tid och rum. Jag kan läsa tusenåriga runinskrifter; Olaus Magnus texter om vilda nordiska djur från 1555; min farfars farfars fars förmaningsbrev till sina söner; Karlfeldts diktning och moderna läroböcker i de mest skilda ämnen. Det är fantastiskt!

Om naturen
Människan är en av en mångfald arter i den tunna gränsen mellan förflutenhet och framtid. Alla har vi lika lång historia bakom oss, från livets ursprung fram till idag. Men människans kulturella historia har gjort oss mindre utsatta för naturens nyckfulla svängningar och samtidigt fjärmat oss från mycket av den direkta kontakten med andra arter. Likafullt är vi lika beroende av en levande natur som någonsin tidigare. En tur i naturen med öppna sinnen ger mig upplevelser och insikter som aldrig någon nöjespark eller annan människoskapelse kan ge. Får jag sedan också bli delaktig i det stora skeendet genom vedhuggning, bär- och svampplockning, jakt och fiske blir upplevelsen desto intensivare.

Tivedstroll -06 (foto Christina Lindström)

Om logik och känsla.
Det naturvetenskapliga synsättet kombinerar erfarenheter och logiskt tänkande i ett oöverträffat system för att skaffa ny kunskap. Till skillnad från vad förespråkare för pseudovetenskaper som homeopati, astrologi m.m. ibland hävdar, är själva poängen att inget är heligt. Varje förklaring av fenomen i vår omgivning skall kunna överges när en mer rationell erbjuds. Men fantasifulla förklaringar som saknar förankring i beprövad kunskap ligger alltid illa till. (Det är alltid lugnare att luta sig mot tro än mot vetenskap eftersom i tron vet man, men i vetenskapen tror man bara.)
Detta betyder inte att känsla och intuition skulle ha övergetts till förmån för en kall systematiserad världsbild. Utan känsla och intuition lyckas man aldrig formulera de nya hypoteser som leder till nästa steg i kunskapens framväxt. Och utan tro på hypoteserna överger man dem innan de burit frukt i form av testbara prediktioner. Invändningar kan man alltid konstruera, men den som bara kommer med invändningar kommer ingen vart i vetenskapen.
Dessutom finns det fenomen som inte behöver vetenskapliga förklaringar. Vi är själva en del och en produkt av naturen och upplever den bäst direkt med våra sinnen. Ingen behöver en vetenskaplig modell för att uppskatta den första rödhakens sång en tidig aprilmorgon.

Om språk - igen.
Språket lånar sig både till logiska resonemang och till att förmedla naturupplevelser av mer sublimt slag. I vetenskapliga rapporter har jag på en knastertorr fackengelska redogjort för mina framsteg på vetenskapens fält. I populärvetenskapliga uppsatser förmedlar jag kunskap till en bredare publik utan att tynga den med detaljer. I essäer argumenterar jag för mitt sätt att se på forskning, förhållandet mellan människa och natur m.m. I noveller återger jag självupplevda och traderade historier från den miljö där jag rört mig. I dikter tecknar jag bilder och stämningar från naturen som svårligen låter sig formuleras på annat sätt. Språket är fantastiskt!