Benämningar och synonymer
|
• Morkulla=
kärrmarkernas flicka
• knispa, kvällsknort, knårtknispa, trollruckla m.m.
|
Vetenskapligt
namn och grupptillhörighet
|
• Scolopax
rusticola
• familj: Scolopacidae= Snäppor, beckasiner, spovar och
simsnäppor
• ordning: Charadriiformes=Vadare m.fl.
|
Mått
|
•
längd: 34 cm från näbbspets till stjärtspets.
• näbblängd: 7,1 och 7,4 cm i genomsnitt för hanar resp.
honor.
• individer med uppenbart kortare näbbar (3-5 cm) har enligt
uppgift fällts i ökande antal på senare år
i Västeuropa.
|
Levandevikt
|
• under
tidig höst i genomsnitt 350g (320 - 430) varav minst 10%
utgörs av energidepåer som utnyttjas under flyttningen.
• vintertid ca 310g.
• dragande hanar ca 270g.
|
Färg, utseende
|
• brun- och
gråvattrad dräkt. Stjärtpennorna med lysande vit spets.
• huvud oproportionerligt stort med stora ögon placerade på
sidorna som hos haren.
• ljus tvärrandig undersida, tvärbandat skalltak.
|
Könsskillnader
|
• hanen har
något kortare näbb än honan, i övrigt små
skillnader.
|
Läten
|
• hanens
läte under draget består dels av ett högt
piispande/kniispande, dels av ett dovt, torrt "orrrkorrrorrr" som
blandas likt frågor och svar. Vid bråk hanar emellan under
draget och uppskrämd kan den ge ifrån sig mer gälla
skrik.
• honan lär ha ett ljust lockläte i samband med att hon
lockar ned en dragande hane.
|
Spår och spårtecken
|
•
ruggningsfjädrar: tvärbandade vingtäckare i bruna
nyanser, relativt breda mörka stjärtpennor med skarp vit
spets.
|
Utbredning
|
•
utbredningen sammanfaller med de områden i Europa och Asien som
domineras (eller skulle domineras om det inte vore för
människans uppodling) av barrskog och sommargrön
lövskog. I Sverige omfattar dessa områden så gott som
hela landet. Man finner häckande morkullor till och med i
fjällbjörkskog.
|
Födoval
|
•
morkullans näbb är specialkonstruerad för att kunna
stickas ned i mjuk mark och plocka upp t.ex. daggmask. Andra
födoämnen är allehanda insekter, och andra leddjur
(spindlar, tusenfotingar m.m., gärna i form av puppor eller larver.
|
Livsmiljö
|
• under
draget (spelflykten) väljer hanarna att flyga över barrskog
(Mellansverige) av blandad struktur och undviker öppna marker och
sjöytor. Eftersom de flyger för att finna parningsvilliga
honor borde biotopvalet även gälla dessa.
• fåglarna söker sin föda i surdrog och annan fuktig
mark (därav deras namn). Sådan mark karakteriseras i
skogsterräng ofta av lövinslag.
|
Dygnsrytm, aktivitet
|
• hanarnas
spelflykt (draget) pågår i gryning och skymning, ibland
långt in på sommarnätterna.
• födosöket i skogen sommartid pågår dagtid.
• under flytten söderöver och i vinterkvarteren sker
födosöket ofta nattetid ute i öppen terräng.
|
Familjeliv
|
• hanen
är polygam och kan para sig med flera honor. Han stannar dock kvar
hos honan några dagar efter parning, troligtvis för att se
till att hon inte parar sig med någon annan så länge
hon är mottaglig.
• ungarna lämnar boet strax efter kläckningen och följer
med honan, som matar dem de första dagarna.
|
Hemområde
|
• hanar
under spelflykt rör sig över ca 100 ha
• i övrigt inga uppgifter
|
Vandring/ flyttning
|
• flyttar i
september-november till västra Europa (Brittiska öarna,
Frankrike och Spanien); återvänder i april-maj,
ungfåglar senare än gamla, hanar före honor.
• flytten styrs inom ovanstående ramar av väderleken: kyla
under hösten och värme under våren påskyndar den.
• nattflyttare.
|
Fortplantning (antal ungar etc.)
|
•
könsmognad: 1 års ålder
• parning: under vår och sommar i samband med draget.
• ruvning: 3 veckor.
• kläckning: någon gång under sommaren fram till
slutet av juli/ början av augusti.
• genomsnittlig kullstorlek: 4
• individuell kullstorlek: 3-5
• kullintervall/ antal kullar per år: frågan diskuteras
huruvida ungarna som kläcks i slutet av säsongen skall
betraktas som andrakullare eller endast som resultatet av
omläggning efter förlust av en första kull.
|
Ålder, dödlighet
|
• drygt
hälften av dragande hanar har visat sig vara ettåringar.
Omsättningen i stammen är således relativt hög,
något som gäller för flertalet småviltarter.
|
Sjukdomar
|
• sjukdomar
omnämns sällan, men en uppgift om infektion av bakterien
Pasteurella finns och en annan om bandmaskar.
|
Fiender
|
•
rovdäggdjur av allehanda slag. Som hos alla markhäckare kan
boet utsättas för angrepp av allt från vesslor till
rävar. Den utpräglade skyddfärgen på morkullans
dräkt, dess nattaktivitet och förmågan att lägga
en ny äggkull ifall den gamla spolieras tyder på att rovdjur
har varit en viktig faktor under dess utveckling.
|
Antal och antalsförändring
|
• att
uppskatta antalet morkullor i ett område är svårt och
få undersökningar har gjorts. I en nyligen genomförd
studie (Lemel 2005) kom man dock fram till att det i Sverige skulle
kunna finnas minst 1,9 miljoner morkullor.
• en viss nedåtgående trend i antalet morkullor noterades i
ett område i Uppland under perioden 1998 - 2003.
• vad som begränsar antalet morkullor utöver tillgången
på lämplig miljö är osäkert. Man vet dock att
jakten i övervintringsområdena tar många fåglar.
Enligt en uppgift skjuts 3,7 miljoner fåglar per år i
Europa.
|
Speciella
beteenden och anpassningar
|
•
spelflykten (= draget eller sträcket) inklusive det därtill
hörande lätet. Man har visat att vingföringen under
spelflykten är mycket speciell med snabba "halva" vingslag mellan
de fullständiga.
• den specialbyggda näbben med tryckkänsliga celler på
spetsen och skydd för öppningen längst fram samt
möjlighet att öppna bara den yttersta delen för att
plocka larver nere i dyn.
• att ungarna matas av honan den första tiden men ändå
inte stannar i boet. Jämför med skogshöns där
kycklingarna redan från början plockar sin egen föda.
|
Djuret och människan
|
•
frågan om när och hur jakten skall bedrivas. Inte minst
på grund av fågelns symbolvärde för
såväl jägare som ornitologer har detta lett till
öppna kontroverser. Tveksamheter om uttagets storlek och
tillgången på morkulla har fram till nyligen givit utrymme
för diametralt olika åsikter i frågan.
• som för alla djur är tillgången på rätt
livsmiljö fundamental för stammens storlek. I morkullans fall
handlar det om skogar med inslag av fuktig terräng. Utdikning och
avskogning är således negativa faktorer.
|
Enklare åldersbestämning
|
•
årets ungfåglar urskiljs på hösten genom att
undersidan av de vita spetsarna på stjärtpennorna är
gråare än hos de vuxna. Detta gäller åtminstone
de mittersta pennorna.
• ettåringar går fram till mitten av sommaren att skilja
från äldre på att spetsarna på de yttersta
vingpennorna är mer slitna.
|
Folktro
|
•
ansågs sticka hål på kornas juver med sin långa
näbb och därmed komm åt mjölken.
|
| Litteratur |
• Lär känna morkullan av
Vidar Marcström. Svenska Jägareförbundet 1992.
• Jaktens effekter på
småvilt: ett exempel från morkulla (Scolopax rusticola) -
slutrapport av Jonas Lemel. Svenska
Jägareförbundet 2005.
• Nordens fåglar av
Roland Staav och Thord Fransson. Prisma 1987 med senare upplagor.
|
