Mård

Barnböcker	Bokklubben jakt & fiske						Jakt- och fiskebutik på nätet
sponsorplats. kontakta Erik

Följ räven Smirre till:
Örnbo viltfakta (hem)

Viltmiljöer i Sverige

Rovdjurstext (pdf)

Alla artsidor:
(fler kommer)

Klövvilt
älg
kronhjort
rådjur
vildsvin

Rovdjur
lodjur
rödräv
järv
grävling
skogsmård
vesslor

Övrigt pälsvilt
ekorre
bäver

Småvilt
dalripa
tjäder
skogshare
morkulla

Sjöfågel
gräsand
ejder
kanadagås

klicka här för att läsa
en text om synen på mården och hur den ändrats på senare år
(pdf , öppnas i eget fönster )

Skogsmård

Bilder: tv "ung mård"av Abrah. Lundquist i Svenska Jägareförbundets nya Tidskrift 1865; ovan mård av J. W. Palmstruch i Svensk zoologi, andra bandet av Palmstruch & Swartz 1809.

Fakta i tabellform:

Genvägar till olika ämnesområden (sökt ämne hamnar normalt överst i fönstret):

namn	storlek	utseende	läten
spår och spårtecken	utbredning	föda och livsmiljö	aktivitet
familjeliv, vandringar	fortplantning (antal ungar etc.)	ålder och dödlighet	sjukdomar och fiender
antal och antalsförändringar	speciella beteenden m.m.	djuret och människan	enklare åldersbestämning
folktro	litteratur

Benämningar och synonymer	• Mård • Skogsmård (till skillnad från stenmård, som dock inte finns i Sverige)
Vetenskapligt namn och grupptillhörighet	• Martes martes • familj: Mustelidae= Mårddjur • ordning: Carnivora= Rovdäggdjur
Mått	• hane: nos - svansspets ca 75 cm • hona: en dm kortare. • svansen utgör 1/3 av längden
Levandevikt	• hane ca 1,5 kg • hona ca 1 kg
Färg med varianter	• normalt chokladbrun med något mörkare svans. Ljusgrå insida av öronen. Gulorange bröstfläck/haklapp vars färg tycks komma från någon körtel. • svarta mårdar har alltid varit extra värdefulla. • gula (albino?) varianter har noterats.
Könsskillnader	• tydlig storleksskillnad.
Läten	• gnällskrik, puffanden m.m.
Spår och spårtecken	• ovalt asymmetriska tasspår där man kan se avtryck av fem tådynor, en mellanfortsdyna och ibland även en häldyna. • normalt förflyttningssätt: språng med parvis och jämsides isättning av fram- respektive bakfötter. På skare kan fötterna sättas snett i förhållande till varandra och i spårgrupper om fyra. Trav mer sällsynt. • spillning: långa 1 cm tjock korv utdragen i spets (om den, som oftast, innehåller hår); doft ej frånstötande. • fjädrar som mården bitit av sina bevingade bytesdjur uppvisar skarpa snitt.
Utbredning	• Europa utom de sydliga delarna. Ersätts där av stenmård, i öster av sobel, i Japan av japansk mård och i Nordamerika av granmård. Förekommer ej på Gotland eller på kalfjället.
Födoval	• mården är i första hand en jägare. Dieten består av smågnagare, ekorre, näbbmöss, småfågel m.m. Allt beroende på förekomsten. Noteringar om angrepp på stora byten som tjäder och rådjur finns också. Den försmår dock inte heller bär och insekter när sådant bjuds. Ägg av t.ex. knipa och skogshöns göms till vintern.
Livsmiljö	• mårdens miljö måste kunna bjuda både på skydd från angrepp av t.ex. räv och goda möjligheter till jakt. Detta resulterar i att mården i första hand håller till i slutna skogarna. Spårning och radiotelemetri visar att mården ogärna går ut på öppna ytor som kalhyggen och jordbruksmark.
Dygnsrytm, aktivitet	• mården är i första hand ett nattaktivt djur, även om man speciellt sommartid kan få se den även i dagsljus. Daglegan utgörs av ett gammalt ekorrbo, ett trädhål eller liknande. • sedan gammalt är mården känd för sin förmåga att klättra i träd. Den tillbringar emellertid större delen av sin aktiva tid på marken. I ett par spårningsstudier hade mårdarna endast utnyttjat träden under mellan 0,02 och 1% av den tillryggalagda sträckan. Möjligen beror detta på hur grova träden är och tillgången på byte (ekorre) där. • vid perioder av dåligt väder (djup nysnö,vått och kallt) kan mårdarna ligga still i legan ett par dygn.
Familjeliv	• mården lever normalt ensam i revir som inte överlappar för djur av samma kön. Hanrevir överlappar dock honrevir. De grupper som förekommer utgörs av hona med ungar. Kullen splittras någon gång under perioden höst till senvinter. Vid utfodringsplatser har man dock även noterat ett flertal vuxna mårdar samtidigt. Även andra avvikelser från normen har noterats; t.ex. att ett par djur (även av samma kön) delat daglega vintertid.
Hemområde	• i olika europeiska studier av sändarförsedda mårdar och genom snöspårning har man uppmätt storleken på mårdarnas hemområden till mellan 0,4 och 58 km² för hanar respektive mellan 0,3 och 45 km² för honor. I södra mellansverige låg genomsnittet för hanar på 5 km² och för honor på 6 km². • storleken på hemområdet beror troligtvis på en kombination av födotillgång inom det och hur biotoperna är utspridda. I ett område med mycket öppna hyggen får de antingen ta upp små revir mellan kalytorna (om födotillgången räcker till) eller stora revir som även omfattar outnyttjade hyggen. • man har velat se ett system av stora hanrevir som överlappar flera små honrevir i en del studier, speciellt som detta tycks gälla för mårdens nra släkting granmården i Nordamerika. Detta tycks dock inte ha varit fallet i de ovan nämnda studierna.
Vandringar	• på senvintern kan man observera "rotlösa" mårdar på vandring. Det kan handla om ungdjur som söker efter ett ledigt revir att slå sig ned i. Det kan också handla om vuxna djur som valt en alternativ strategi: Ju längre norrut man kommer desto större revir måste man försvara för att vara försäkrad om mat året om. Att försvara revir är kostsamt och någonstans går gränsen där revirhävdande kostar mer än det smakar. Alltså väljer man att i stället driva kring över ett större område utan att ödsla energi på revirförsvar.
Fortplantning (antal ungar etc.)	• könsmognad: vid ett drygt års ålder • parning: under juli - början av augusti. • dräktighet: fördröjd; egentlig dräktighet (fosterutveckling) tar en knapp månad. • födsel: april (tidigast i mars). • genomsnittlig kullstorlek: ca 3 ungar. • individuell kullstorlek: 2-6. • kullintervall: en gång per år.
Ålder, dödlighet	• max. i det vilda ca.10 år. I fångenskap upp till 15 år. Flertalet vilda mårdar dör i mycket unga åldrar. Normalt är hälften av alla skjutna och fångade mårdar vintertid yngre än ett år. • efter två års ålder minskar dödligheten tydligt.
Sjukdomar	• skabb (från räv??), trikiner.
Fiender	• räv, lodjur, berguv, kungsörn och duvhök tar mård. Endast rävens uttag ur mårdstammen har dock någon större betydelse för antalet mårdar i ett område.
Antal och antalsförändring	• 5 - 8 mårdar per 10 km² i mellaneuropeisk lövskogsmiljö. • 0,5 - 3 per 10 km² i sydligt mellansvensk barrskog. • skillnaden mellan Mellaneuropa och Mellansverige kan antas bero på skillnader i födotillgång. Mårdarnas hemområden var t.ex. tre gånger så stora i Mellansverige som i Mellaneuropa. • skillnaden mellan de olika uppskattningarna i sydligt mellansvensk barrskog tycks ha berott på skillnader i rävförekomst (före resp. under skabbepizootin på 1980-talet). Rävförekomsten får därför antas vara en huvudsaklig populationsbegränsande faktor för mårdstammen. • ett områdes förmåga att hysa skogsmård beror i grund och botten på förekomsten av skog där. En gång i tiden var mer eller mindre hela Europa täckt av skog och skogsmården fanns överallt.
Speciella beteenden och anpassningar	• Mårdens storlek och kroppsform gör det svårt för den att lägga på sig fettlager inför vintern. I stället gömmer den ägg av knipa, skogshöns m.fl. som födoreserv inför hårda vinterdagar. • Den fördröjda implantationen/fosterutvecklingen gör att energikrävande parningsaktiviteter förläggs till sommaren i stället för vintern. Det leder emellertid också till att mårdhonan inte kan få egna ungar förrän vid två års ålder.
Djuret och människan	• Intresset för att jaga mård baseras främst på dess täta och vackra vinterpäls. Förr var denna en mycket värdefull handelsvara. • Få ungar i kullen och inga egna ungar före två års ålder gör att mårdstammen är känslig för högt jakttryck. Under början av 1900-talet då pälspriserna var höga försvann mården från stora områden p.g.a. jakt. • Ett intensivt hyggesbruk som på 1970-talet kan leda till tillfälligt minskad mårdförekomst.
Enklare åldersbestämning	• —
Folktro	• om man lade en mårdkropp under stallgolvet skulle djurets snabbhet och vighet smitta av sig på hästarna.
Litteratur	• Lär känna skogsmården av Erik R. Lindström. Svenska Jägareförbundet 1997. • Rovdjurens liv och roll i nordisk natur av Erik R. Lindström. Settern 2001. • Nordens däggdjur av Birger Jensen. Norstedts 1993 med senare upplagor.