Lodjur

Barnböcker	Bokklubben jakt & fiske						Jakt- och fiskebutik på nätet
sponsorplats. kontakta Erik

Följ räven Smirre till:
Örnbo viltfakta (hem)

Viltmiljöer i Sverige

Rovdjurstext (pdf)

Alla artsidor:
(fler kommer)

Klövvilt
älg
kronhjort
rådjur
vildsvin

Rovdjur
lodjur
rödräv
järv
grävling
skogsmård
vesslor

Övrigt pälsvilt
ekorre
bäver

Småvilt
dalripa
tjäder
skogshare
morkulla

Sjöfågel
gräsand
ejder
kanadagås

klicka här för att läsa
en text om det "blodtörstiga" lodjuret
(pdf, öppnas i eget fönster)

Lodjur

Bilder: tv. Kattlo, Varglo och Räflo ur Atlas öfver Skandinaviens Däggdjur av W. Meves & A. E. Holmgren 1873; ovan Lo, gammal hanne om vintren av Wilhelm von Wright i Tidskrift för Jägare och Naturforskare1834.

Fakta i tabellform:

Genvägar till olika ämnesområden (sökt ämne hamnar normalt överst i fönstret):

namn	storlek	utseende	läten
spår och spårtecken	utbredning	föda och livsmiljö	aktivitet
familjeliv, vandringar	fortplantning (antal ungar etc.)	ålder och dödlighet	sjukdomar och fiender
antal och antalsförändringar	speciella beteenden m.m.	djuret och människan	enklare åldersbestämning
folktro	litteratur

Benämningar och synonymer	• lo, lodjur, lokatt • varglo, kattlo, rävlo (färgvarianter) • göpa (Värmland och Dalsland)
Vetenskapligt namn och grupptillhörighet	• Lynx lynx • familj: Felidae= Kattdjur • ordning: Carnivora= Rovdäggdjur
Mått	•längd nosspets till svansrot: 1m (80 - 130 cm) • svans: 15 - 25 cm • mankhöjd: 60 - 75 cm
Levandevikt	• hane "medelvikt": 20 - 25 kg • hona "medelvikt": 16 - 20 kg • allmänt: 12 - 38 kg
Utseende, färg med varianter	• högbent kvadratisk, överbyggd (högre bak än fram) med uppenbart kort, stubbad svans. • olika pälsteckning har gjort att man historiskt skiljt ut: 1. varglo - beströdd med mer eller mindre otydliga bruna eller svartaktiga fläckar. Två mörka streck längs ryggen. 2. kattlo - svartfläckig med tre linjer av svarta fläckar längs ryggen. Ansågs ännu i början av 1800-talet vara en egen art. 3. rävlo - enfärgad rygg, mörka teckningar endast på benen • grundfärgen sommartid normalt rödbrun, vintertid gråbrun. • öronen försedda med tofsar. • tydliga "polisonger". • svansens yttre del svart, ger intryck av målarborste doppad i svart färg.
Könsskillnader	• hanen större än honan.
Läten	• jamanden,ylanden och skrik under parningstiden. • fågelliknande kontaktläten mellan hona och ungar. • aggressiva morranden. • kan spinna som tamkatten.
Spår och spårtecken avtryck av vänsterfot (eget foto)	• i snö: runda tasspår med mycket luft även utanför trampdyneavtrycken; ser ut som om djuret haft tjocka damasker. • av de två främre tårna är "långtån"(näst innerst) något längre än "ringtån"(näst ytterst). • de smala klorna kan dras in, men ofta ser man deras nålstick framför tådyneavtrycken. • gångart oftast gång, men även trav och språng.
Utbredning	• historiskt i löv- och barrskogar över större delen av Europa samt mellersta och norra Asien. • försvann från stora delar av Syd- och Mellansverige under senare hälften av 1800-talet och var borta fram till mitten av1900-talet. • förekommer idag över större delen av landet där skogar finns, åtminstone i form av kringströvande individer.
Födoval födobehov	• lodjuret är en utpräglad jägare, specialiserad på smygjakt. Det äter mest byten det själv slagit. • lodjuret tar främst hjortdjur i lämplig storlek om sådana finns att tillgå, därefter hare, i tredje hand tar det skoghöns och smågnagare i nämnd ordning. Bäver tas även. • i norra Sverige är ren det vanligaste hjortdjuret i lons diet; i mellersta och södra delarna av landet dominerar rådjur. • effektiviteten i lodjurets rådjursjakter låg i två spårningsstudier på 68 respektive 60 % lyckade jakter. Enligt ytterligare en undersökning var effektiviteten vid renjakt 80% och vid småviltjakt (ripa och skogshare) 50%. • det finns exempel på att ett lodjur gett sig på en vuxen älg, dock inget på att en sådan jakt skulle ha lyckats. Däremot lyckas lon ta älgkalvar med vikter över100 kg. Annars är vildsvin och kronhjort de största normalbytena. • lodjur tar även räv och andra mindre rovdjur. • enligt ett par undersökningar skulle ett lodjur ta ca 60 rådjur per år, en siffra som dock av andra ansetts vara något hög och snarare skattat till 40 -50. I en nordlig studie tog lodjuret en ren var 5:e dag vintertid. • födobehov ca 1 kg/dygn (våtvikt). Hur mycket lodjuret äter av ett slaget byte beror på hur länge det stannar invid detta. En studie anger att det stannar i medeltal tre nätter vid en slagen ren och äter då upp ca 6o% av bytet. Små byten går i stort sett åt hela. Tarminnehåll m.m. lämnas.
Livsmiljö	• typmiljön för lodjur är stora skogar med bergsbranter och snårig terräng. • vid längre förflyttningar vintertid tar lodjuret liksom rödräven m.fl. gärna an plogade vägar och andra snöfria stråk. • daglega tas i en bergsbrant, på en sten eller i en dunge med utsikt över inspåret. • lodjuret väjer inte för att gå genom mindre samhällen och kan till och med slå rådjur i trädgårdarna.
Dygnsrytm, aktivitet	• utpräglat nattaktiv. • återkommer längs vissa traditionella växlar inom hemområdet. • stannar vid slaga byten i upp till en vecka. • går annars i medeltal ca 2 mil per natt
Familjeliv	• ensamlevande även om hanars och honors hemområden överlappar varandra. • vuxna djur träffas i första hand i samband med brunsten då spår efter flera kan observeras i ett litet område. • familjegrupper om hona med ungar kan spåras minst fram till brunsten då honan överger ungarna. • eventuellt återförenas hona och ungar efter brunsten. • revir i betydelsen försvarade exklusiva områden tycks inte gälla genomgående för lodjurens hemområden, då man i vissa studier funnit betydande överlapp mellan speciellt närbesläktade honors områden, men även mellan hanars. I andra studier har dock revirbegreppet stöd. Möjligen handlar det om skillnader i födotillgång där djuren inte har anledning att lägga ned energi på revirförsvar så länge de har rikligt med mat. (Å andra sidan kan även alltför klen födobas leda till att djur inte håller revir utan blir nomadiska.)
Hemområde	• mellan 40 och 3 500 km². Variationen beror med all sannolikhet främst på skillnader i födotillgång mellan områdena. • honornas hemområden är mindre än hanarnas. • en honas område är troligtvis främst avpassat för att förse henne och ungarna med mat. Hanens påverkas troligtvis även av möjligheten att hitta parningsvilliga honor. • honornas är större på vintern än på sommaren. • hanarnas är mindre på vintern än på sommaren.
Vandringar	• utvandringsavstånd (mellan moderns hemområde och ett eget) i södra Mellansverige för unga honor i medeltal ca 4 mil (max ca 15 mil) och för unga hanar 5 gånger så långt (max 45 mil). Medelavståndet påverkas mycket av extremvandrare varför hälften av djuren sannolikt vandrat kortare sträcka.
Fortplantning - ungarnas utveckling	• könsmognad vid knappt två års ålder (andra vintern). • parning i slutet av mars. Ägglossning i samband med parning (s.k. inducerad ägglossning) — en anpassning till att hane och hona inte följs åt året om. • dräktighet ca 70 dagar. • födsel i skiftet maj-juni. Ofta skyddat i kuperad terräng. • normal kullstorlek 2 - 3 (1 - 4), dock kan de minsta dö i stora kullar och man ser sällan honor med fler än 2 ungar. • kullintervall: en gång per år. • ungarna väger drygt 300 gram vid födseln, öppnar ögonen efter två veckor. • ungarna diar till sex månaders ålder, äter fast föda vid två månaders ålder. • honan drar "hem" skadat byte till ungarna för att de skall träna jakt. • ungarna följer med på jakt från 5 - 6 månaders ålder. • familjen upplöses i samband med brunsten eller någon månad senare. • honan kan slå ett antal byten för ungarna att äta under den tid hon är upptagen med brunstbeteende och hanarnas uppvaktning.
Ålder, dödlighet	• maximal ålder ca 15 år. • hög dödlighet p.g.a svält under första året. Ungar kan överges. • dödligheten ökar även snabbt efter drygt tio års ålder.
Sjukdomar och parasiter	• rävskabb • misstänkt kattpest
Fiender	• främst människan i form av jakt och trafikolyckor.
Antal och antalsförändring	• den svenska lodjursstammen minskade kraftigt under 1800-talet, fridlystes och återhämtade sig till slutet av 1900-talet. • inventeringar av lodjur på spårsnö (senvinter) visar idag på ca 250 familjegruper i landet som helhet. Detta motsvarar runt 1500 individer. • lodjursstammen är fortfarande stadd i ökning söder om Mälardalen. • stammen begränsas av människans jakt och tillgången på föda.
Speciella beteenden och anpassningar	• lodjurets jakt bygger som hos flertalet ensamjagande kattdjur på överaskningsmomentet med en kort förföljelse av ett flyende byte. Kattdjurens extrema muskelkontroll möjliggör också en ljudlös ansmygning. • lon har rykte om sig att vara ett extremt skyggt djur. Radiospårningar av lodjur har dock visat att de gärna söker upp mänsklig bebyggelse. Ju fler lodjur vi får och ju längre ned i landet (där de flesta människorna bor) de går, desto fler möten mellan lo och människa rapporteras. • man har förvånats över att återkoloniseringen av Sydsverige gått så långsamt. En hypotes som jag närmast hört från professor Torbjörn Fagerström är att det skulle kunna bero på tradition. Djur som likt lodjuret ägnar lång tid åt att föda upp sina ungar har möjlighet att förmedla inlärda beteenden på ett annat sätt än andra. I det här fallet skulle en allmän försiktighet gentemot människan och vissa typer av marker kunna dröja kvar sedan en tid då detta var ett rationellt beteende för att undvika jägare. • för lodjurets överskottsdödande, se den bifogade texten (länk uppe till vänster på sidan).
Djuret och människan	• det händer att lodjuret tar jakthundar och får. Det stora problemet är dock att det betraktar tamren som ett normalt byte. • lodjuret är föremål för reglerad skyddsjakt. • lodjurets uttag ur rådjursstammarna tycks åtminstone i områden med snörika vintrar leda till att de senare minskar kraftigt. Detta förorsakar konflikter med jägarna som under 1900-talet vant sig vid rik tillgång på rådjur. • man har funnit att fyra av åtta döda radiosändarförsedda rödrävar hade dödats av lodjur. Utifrån detta kan man spekulera om lodjurets effekt på rävstammen och sekundärt på rävens bytesdjur. Något entydigt svar på frågan har man dock inte. Innan lodjursstammen ökade i slutet av 1900-talet dog ca 50% av alla rävar i södra Mellansverige som uppnått 6 månaders ålder p.g.a. jakt. Det är möjligt att lodjurets uttag bara ersätter en del av denna dödlighet. • lodjuret är visserligen klassat som "sårbart" i den svenska rödlistan, men populationen är fullt livskraftig idag. • skinnet har i alla tider uppskattats och värderats högt jämfört med andra.
Enklare åldersbestämning	• ungdjur (<1 år) och äldre skiljs åt på storleken. • ungarna har kvar sina mjölktänder fram till fem månaders ålder.
Folktro och kammarlärd okunskap	• man ansåg länge att bärnsten var förstenad lodjursurin • en salva gjord av lodjursfett skulle hjälpa mot ledproblem av olika slag, något som kan tänkas gå tillbaka på observationer av lodjurets mjuka rörelser. • lodjurets syn var så skarp att det kunde se genom lagårdsväggar (den som blivit utstirrad av ett lodjur förvånas inte övar att en sådan tro kunnat uppstå). • Olaus Magnus (1555) var skeptisk till att bärnsten skulle bestå av lodjursurin. Å andra sidan hävdade han bestämt att lodjurets främsta föda var vildkatter (hur de nu skulle kunna hitta några sådana i den nordiska naturen).
Litteratur	• De fyra stora av Bertil Haglund. Pan/ Norstedts, Stockholm 1969. • Lodjur av Stefan Jonsson. Natur och kultur, Stockholm 1983. • Lodjuret - viltet ekologin och människan av Olof Liberg. Jägareförbundet, Stockholm 1997. • Nordens däggdjur av Birger Jensen. Norstedts 1993 med senare upplagor.