Kronhjort

Barnböcker	Bokklubben jakt & fiske						Jakt- och fiskebutik på nätet
sponsorplats. kontakta Erik

Följ räven Smirre till:
Örnbo viltfakta (hem)

Viltmiljöer i Sverige

Alla artsidor:
(fler kommer)

Klövvilt
älg
kronhjort
rådjur
vildsvin

Rovdjur
lodjur
rödräv
järv
grävling
skogsmård
vesslor

Övrigt pälsvilt
ekorre
bäver

Småvilt
dalripa
tjäder
skogshare
morkulla

Sjöfågel
gräsand
ejder
kanadagås

klicka här för att läsa
en text om hjortar, sammanblandningar och artbildning
(pdf, öppnas i eget fönster)

Kronhjort

Bilder: tv vit kronhjort från Zehusice, Tjeckien (foto E.R.L); ovan "Kronhjort (Cervus elaphus, Linn.)", ur W. Meves och A. E. Holmgren: Atlas öfver Skandinaviens däggdjur, 1873.

Fakta i tabellform:

Genvägar till olika ämnesområden (sökt ämne hamnar normalt överst i fönstret):

namn	storlek	utseende	läten
spår och spårtecken	utbredning	föda och livsmiljö	aktivitet
familjeliv, vandringar	fortplantning (antal ungar etc.)	ålder och dödlighet	sjukdomar och fiender
antal och antalsförändringar	speciella beteenden m.m.	djuret och människan	enklare åldersbestämning
folktro	litteratur

Benämningar och synonymer	• Kronvilt= används i jägarsammanhang i.st.f. kronhjort. • Hjort= vuxet handjur som benämns efter hornkronans antal taggar: spets, gaffel, udda gaffel (2+3 taggar), sextaggare etc. • Hind= vuxet hondjur. • Smaldjur= hondjur som ännu inte fått sin första kalv. • Kalv= yngre än 1 år.
Vetenskapligt namn och grupptillhörighet	• Cervus elaphus • familj: Cervidae= Hjortdjur • underordning: Ruminantia= Idisslare • ordning: Artiodactyla= Partåiga hovdjur
Mått	• hjort: längd nos-svansspets drygt 2 m varav svans 15 cm; mank- (=skulder-)höjd i genomsnitt ca 130 cm; andra källor anger 130 cm som max. • hind: längd knappt 2 m; mankhöjd i genomsnitt 112; andra källor max 112.
Levandevikt	• hjort normalt 150-200 kg, maximalt upp emot 300 kg (?). • hind 100-125 kg. • vikten (storleken) varierar mellan olika hjortstammar bl.a. beroende på födounderlag och eventuellt även social stress (vikten minskar i tätnande stammar). Från Danmark anges något lägre vikter än de ovanstående; kanske en effekt av tätare stammar? • oftast anges passad vikt, d.v.s. vikten efter det att man avlägsnat inälvor och blod. Den motsvarar ca 73% av levandevikt (stor variation).
Utseende, färg med varianter	• vuxen: högbent med horisontell rygglinje; päls sommartid rödaktigt brun (gråbrun till nästan rent röd), vintertid mer gråaktig. Mörkare strimma längs ryggen och ljusare undersida. Kort svans som kontrasterar mot en ljust rödgul akterspegel om än långt mindre än hos dovhjorten. Halsen är lång nog för att djuret skall kunna beta kortvuxet gräs utan att behöva "böja knä" som älgen. • spec. hind: smal lång hals som bär upp ett i profil kilformat huvud. • spec. hjort: framtung med bredare, vintertid manklädd, hals som balanserar huvud och hornkrona. Hornen greniga, med huvudstammen (stången) strävande utåt-bakåt-uppåt-inåt och avslutas med ett antal kortare taggar i samma plan; den s.k. kronan som arten fått sitt namn av (något förvirrande eftersom "hornkrona" är benämningen på alla hjortdjurs hornuppsättning). Eftersom just hornen fascinerat har även taggarna på stången fått namn (nerifrån räknat): ögontagg, istagg och mellantagg. • kalv: rödbrun päls översållad med ljusa fläckar. Vid pälsbytet på sensommaren försvinner fläckarna. • en tränad observatör kan känna igen individer på bl.a. hornens utseende (även från år till år), öronens färgteckning och form, svansens färg och bredden på det mörka bandet (ålen) längs ryggen.
Könsskillnader	• stora, se Mått, Levandevikt och Utseende ovan. • även när det gäller beteende skiljer sig könen åt, se Familjeliv nedan.
Läten	• de äldre hjortarna "brölar" under brunsten. Ljudet beskrivs som ihåligt och hörs främst nattetid och tidigt på morgonen. • störningar kan utlösa serier av djupa skall, ungefär som hos rådjuret. Detta sker speciellt när kalven är liten och får denna att gömma sig. • kalvarna lockar med ett pipande/bräkande ljud.
Spår och spårtecken	• klövavtryck 6-9 cm långt med parallella sidor och tvär avrundning, sägs likna avtrycket av en stövelklack (med stöveln satt i motsatt riktning mot hjortens färdväg). • vanligaste förflyttningssätt: gång. • märken på ungträd efter hjortarnas fejningar av hornen. • brunstgropar som skrapas upp av hjorten under brunsten och leriga s.k. sölgropar som djuren vältrar sig i under sommar och höst. • bön- eller kulformad spillning i storlek mella rådjurs och älgs. • "tuktade" träd efter betning (se den tydliga betningslinjen i dungen bakom hjorten på fotot ovan t.v.).
Utbredning	• Europa och södra och sydvästra Asien ned till norra Indien. En population även i Tunisien, Nordafrika. • nordligaste utposterna längs norska kusten upp till nivå med Trondheim. • i Sverige upp till och med Mälardalen/ norra Uppland. • rymlingar från hägn har skapat stammar i Jämtland och Västerbotten. • systerarterna Wapiti (amerikansk "elk") och sikahjort förekommer i Ostasien och Nordamerika respektive i Japan och nordöstra Kina
Födoval	• kronhjorten är en idisslande växtätare. • huvudsakligen markbetare där gräs av olika slag (gärna odlade som sädesslag) är stapelföda. Enligt danska uppgifter kan kruståtel, tuvtåtel (sträva blad!) och rödsvingel utgöra halvparten av födan både sommar och vinter (kompletterat med ljung på hedmark). Betar dock även blad (sommartid) och kvistar (vintertid ) av lövträd. Även rotfrukter, bärris, bark av gran samt lavar kan ingå i födan. Ett udda födoslag är skvattram med sin höga halt av diverse hartsliknande och starkt doftande substanser . • vintertid skrapar kronhjorten fram föda under snön.
Livsmiljö	• kronhjortens typiska miljö är en lövskog med tillgång till öppnare betesmarker. • förekommer inte i sammanhängande barrskog utan vill ha mer omväxlande terräng. • har anpassat sig såväl till trädlösa hedmarker i Skottland som till områden med täta barrskogsplanteringar. • gillar inte områden där snötäcket når 50-70 cm och mer.
Dygnsrytm, aktivitet	• betar på öppna fält om natten, tar skydd i skogen dagtid. Detta mönster är speciellt uttalat om djuren störs av mänsklig aktivitet. I mer ostörda miljöer kan de vara aktiva på dygnets alla timmar.
Familjeliv	• hind med nyfödd kalv går en tid för sig själva. Därefter kan hindens fjolårskalv ansluta sig liksom andra äldre djur (speciellt hindar men även unga hjortar). De små hinddominerade grupperna slås så småningom samman till större flockar med en ledarhind. • även flockar med handjur förekommer. De splittras dock till brunsten. • under brunsten uppsöker de vuxna hjortarna på de områden som hindflockarna väljer att vara på. Hjorten försöker där försvara en flock hindar, ett harem, och para sig med hindarna efterom de kommer i brunst. Hans framgång beror på haremets storlek och hur länge han förmår att försvara det mot andra hjortar.
Hemområde	• hemområden på något eller några hundratal ha har uppmätts. • hemområdet kan vara mer än dubbelt så stort på sommaren som på vintern.
Vandringar	• säsongsvandringar förekommer speciellt i kuperade områden där djuren söker sig mot högre höjder sommartid. • tillgång på högkvalitativ föda tycks styra djurens rörelsemönster.
Fortplantning (antal ungar etc.)	• könsmognad: hindar kan bli könsmogna vid ett drygt års ålder. Det gäller dock inte alla. För handjuren, hjortarna, gällar att de i stammar med naturlig åldersfördelning sällan kommer åt parningstillfällen förrän de är ca. 5 år gamla, även om de åtminstone redan vid två års ålder är fysiologiskt vuxna. • brunst o. parning i perioden slutet av augusti till mitten av oktober. • dräktighet: 234 dagar för hindkalv, 236 för hjortkalv. • födsel i andra hälften av maj - början av juni. • kullstorlek: en kalv. Tvillingfödslar kan förekomma i sällsynta fall. • intervall: en gång per år. • enligt en ingående skotsk undersökning på ön Rhum kan en hind under sin livstid få upp till 13 kalvar som överlever till åtminstone ett års ålder . För en framgångsrik hjort är motsvarande maxantal 25. Å andra sidan varierar utfallet mycket mer för hjortar än för hindar. Många hjortar får ingen kalv alls.
Ålder, dödlighet	• hög dödlighet hos kalvarna första året, därefter betydligt lägre. Risken att dö ökar igen vid ca. 8 års ålder. • högre dödlighet för unga hjortar än för unga hindar. • maximal ålder mellan 15 och 20 år. • så hög andel som 5 % av alla gamla hjortar kan komma att dö varje år av skador de fått under brunstens slagsmål med andra hjortar.
Sjukdomar	• —
Fiender	• människa, björn, varg och lo.
Antal och antalsförändring	• från Skottland rapporteras stammar med 1,5 - 34,5 individer per kvadratkm. • en intensiv förföljelse ledde till att kronhjorten i Sverige 1834 endast fanns i en liten stam på Kållandsö och i sydöstra Skåne. Under 1900-talet ledde emellertid fridlysning, utplantering och utvandring till att hjortarna återhämtade sig. Numera förekommer fasta stammar upp till och med Mälardalen. Avskjutningen av kronhjort mångdubblades under 1900-talets andra hälft.
Speciella beteenden och anpassningar	• den stora kroppen, den långsamma föryngringen med bara en kalv per produktiv hind och år, den relativt höga levnadsåldern: allt tyder på ett djur anpassat till stabila förhållanden; förhållanden som rått i Asiens och Europas tempererade lövskogsområden under lång tid. • kronhjorten är känd i vetenskapliga sammanhang för studier som visar att hindarna diar hjortkalvar längre och på andra sätt lägger större omsorger än på hindkalvar. Bakgrunden till detta skall vara att en hindkalv under de flesta omständigheter har möjlighet att skänka sin mor barnbarn medan en hjortkalv bara kan göra det om han får ett försprång framför andra hjortkalvar. I det senare fallet kan han dock komma att rikligen belöna sin mor med många barnbarn (se fortplantning). • de faktum att hinden ensam föder upp kalven har hos dessa djur lett till stora könsskillnader och märkliga beteenden: hornkronor, slagsmål och stora storlek hos hjortarna, haremssystem m.m.
Djuret och människan	• värdefullt villebråd, såväl vad gäller jakttillfällen och köttvärde som allmänhetens viltobservationer. • orsakar stora ekonomiska avbräck för skogsbruket genom barkgnag och rivskador på gran, s.k. flängning.
Enklare åldersbestämning	• höst: kalven har färre än fem kindtänder i underkäken; 1-åringen har fem kindtänder varav den tredje är tredelad; tvååringen har fem eller sex kindtänder varav den tredje är tvådelad och den längst bak är ljus samt på väg upp ur käken; äldre djur har sex mörka tänder och man måste tillgripa tandsnittning för att räkna "årsringar" i tandcementen om man vill gå vidare med åldersbestämningen.
Folktro och kammarlärd okunskap	• jägarnas skyddshelgon, Hubertus, avbildas ofta tillsammans med en kronhjort som har ett lysande kors mellan hornen. Hubertus, en akvitansk ädling som dog redan år 727, lär ha vigt sitt liv till Gud efter denna uppenbarelse: Legenden lär ursprungligen ha handlat om St. Eustacius, men överförts på Hubertus någon gång i tidig Medeltid. • kronhjorten ansågs så musikalisk att man kunde locka den med vacker sång och musik. • Kronhjorten kan dra ut ormar ur sina hålor med en kraftig inandning (en tidig damsugare?).
Litteratur	• Lär känna kronhjorten av Erik Dahl, Jägareförbundet, Stockholm 1989. • Nordens däggdjur av Birger Jensen. Norstedts 1993 med senare upplagor. • Krondyr av Tommy Asferg & Aksel Bo Madsen i Dansk Pattedyr Atlas (red. Baagøe & Secher Jensen, Gyldendal, Köpenhamn 2007. • Red deer, behaviour and ecology of two sexes av T. H. Clutton-Brook, F. E. Guinness & S. D. Albon, Edinburgh University Press, Edinburgh 1982. • Ung eller gammal - konsten att bestämma åldern på vilda djur och fåglar av Åke Andersson m.fl, Jägareförbundet, Uppsala 1996.