Ejder

Barnböcker	Bokklubben jakt & fiske						Jakt- och fiskebutik på nätet
sponsorplats. kontakta Erik

Följ räven Smirre till:
Örnbo viltfakta (hem)

Viltmiljöer i Sverige

Alla artsidor:
(fler kommer)

Klövvilt
älg
kronhjort
rådjur
vildsvin

Rovdjur
lodjur
rödräv
järv
grävling
skogsmård
vesslor

Övrigt pälsvilt
ekorre
bäver

Småvilt
dalripa
tjäder
skogshare
morkulla

Sjöfågel
gräsand
ejder
kanadagås

klicka här för att läsa
en text om ejdern
och blåmusslan (pdf, öppnas i eget fönster)

Ejder

Bilder: tv "Ejderfamilj", Svenska Jägareförbundets Nya Tidskrift 1865; ovan "Eider-gås" av J. W. Palmstruch i Svensk Zoologi, band 1, av C. Quensel och J.W. Palmstruch 1806.

Fakta i tabellform:

Genvägar till olika ämnesområden (sökt ämne hamnar normalt överst i fönstret):

namn	storlek	utseende	läten
spår och spårtecken	utbredning	föda och livsmiljö	aktivitet
familjeliv, vandringar	fortplantning (antal ungar etc.)	ålder och dödlighet	sjukdomar och fiender
antal och antalsförändringar	speciella beteenden m.m.	djuret och människan	enklare åldersbestämning
folktro	litteratur

Benämningar och synonymer	• Ejder - tidigare stavat "eider" som i engelskan (man kan notera att ejdern är en av få vilda fåglar som har i stort sett identiskt namn på svenska, engelska, tyska, holländska och franska). • Åda= äldre hona • Skröja= yngre hona före första häckningen • Guding/ gudunge= äldre hane • Hälsing/ helsing= yngre hane (t.o.m. 2 år)
Vetenskapligt namn och grupptillhörighet	• Somateria mollissima • familj: Anatidae= änder, gäss och svanar • ordning: Anseriformes= andfåglar
Mått	• ejdern är stor jämfört med andra änder. • längd: 63 cm (näbbspets - stjärtspets) • vinglängd 28 -30 cm
Levandevikt	• ca 2 kg
Färg, utseende	• karakteristisk profil med kilformat "svinhuvud" utan avsats före näbben. På profilen liknar den mer en gås än en and; något som tillsammans med streckformationen under flyttningen kanske var upphov till den tidigare benämningen "eidergås". • ådan och skröjan är kamouflagefärgade i spräckligt brunt • guding i praktdräkt vit med svart på sidor, stjärt och som en htta på huvudet; nackens sidor är gröna. • guding i sommardräkt (eklipsdräkt) övervägande mörk men med vita inslag på sidorna överkanter och bak på ryggen. Dräkten och gudingarnas vistelseort vid denna tid beskrevs först av C. U. Ekström i Tidskrift för Jägare och Naturforskare 1834. Tidigare hade man möjligen blandat ihop gudingar i denna dräkt med hälsingar. • hälsingen är övervägande brokigt mörk med vitt bröst och ofta även vitt i en ring över framryggen/nacken.
Könsskillnader	• dräkten - se ovan
Läten	• gudingens glidande djupa vårrop som skrivs a-oh-oh; a-ooh-å; a-ooo eller ho-oo. Vid ropet kastar han huvudet bakåt. • ådans skrockande (skrivs gak-ak-ak-ak.. eller gogogogogo...)
Spår och spårtecken	• —
Utbredning	• nordliga hav runt hela norra halvklotet (circumpolär). • häckar längs hela svenska kusten, dock mycket sparsamt i Bottenviken.
Födoval	• ungarna äter kräftdjur m.m. på grunt vatten. • vuxna ejdrar dyker upp till 20 m. efter blåmusslor.
Livsmiljö	• är en utpräglad havsfågel i jämförelse med flertalet änder. • häckar främst på små öar, kobbar och skär vilket minskar riskerna för att boet skall angripas av fyrfota rovdjur. • boet placeras ofta i en skyddad skreva, men kan också anläggas helt öppet. • hanarna ruggar längst ut i skärgården eller på grundområden ute till havs.
Dygnsrytm, aktivitet	• —
Familjeliv	• ejdrarna uppträder parvis endast på våren i samband med parning och värpning. Därefter ger sig gudingarna av till ruggningslokalerna längre ut till havs. Ådan lämnas att ta hand om ruvning och ungar. • ådorna häckar ensamma eller i glesa kolonier. Kolonier uppstår speciellt längs kustavsnitt där det är ont om lämpliga öar för häckning. • ejdrarnas kullar är ofta blandade med ungar från flera ådor. Blandningen börjar redan vid äggläggningen. Enligt ett par undersökningar förekom blandade äggkullar i 20 - 30% av alla bon. I medeltal hade 6 - 8 procent av alla ägg i ett bo lagts av en annan hona än den som ruvade ut äggen. I nära hälften av fallen hade den andra honan lagt sina ägg där innan den ruvande honan tagit över boet. Det handlar således både om ådor som lägger ägg i andras bon och de som helt sonika tar över andra ådors påbörjade äggkullar. • dunungar kan ibland gå över från en kull till en annan. I litteraturen återges observationer där ett möte mellan två ådor med var sin kull resulterat i att den ena ådan simmat vidare med betydligt fler ungar än tidigare, medan den andras kull skattats på motsvarande antal. • ådor kan också slå samman sina kullar och följa dem gemensamt. På så sätt behöver varje åda inte tillbringa lika mycket tid med att speja efter fiender. • ungfåglar kan bli kvar i övervintringsområdena hela året.
Hemområde	• —
Vandring/flyttning	• de svenska ejdrarna övervintrar i vattnen runt Danmark och Nordtyskland. • ejderhanar som märkts som dunungar i Holland har återfunnits i Östersjön. • vårflytt norröver i mars-april • flytten söderöver påbörjas redan under sommaren. Häckande ådor flyttar under förhösten och ungfåglar ännu senare.
Fortplantning (antal ungar etc.)	• könsmognad: honor vid två års ålder, hanar vid tre. • parbildning: på senvintern • äggläggning: i april • ruvning: 26 dygn • kläckning: i maj • kullstorlek: 4 - 6, stundom 8 ägg (se dock ovan om sammanslagna kullar). • ungarna lämnar boet så fort de blivit torra och kan direkt simma och leta föda. • sammanslagning av ungkullar kan göra att en åda för ända upp till 50 dunungar. • ungarna är flygfärdiga vid drygt 2 månaders ålder. • normalt en kull per år.
Ålder, dödlighet	• högsta noterade ålder: drygt 24 år. • dödligheten under den första sommaren är hög.
Sjukdomar	• bakterien Pasteurella multocida har rapporterats orsaka massdöd bland ejdrar i Nordamerika, men också i Danmark 1996 då minst 3.146 honor dog, vilket motsvarade 35 - 95% av honorna i de berörda kolonierna. • en ejder härbärgerar många inälvsparasiter, men endast hakmasken (Polymorphus botulus) anses utgöra något större hot för infekterade individer. Ungarna får i sig hakmasken då de äter märlkräftor som är infekterade. • på senare år har man också börjat uppmärksamma betydelsen av olika virussjukdomar.
Fiender	• kråkfågel, trutar och rovdäggdjur som räv kan plundra ejderbona på ägg. • trutar tar även en del dunungar. • vid sidan av människan är havsörnen det största hotet mot vuxna ejdrar. I en undersökning av havsörnens diet under häckningstid på Åland befanns ejder vara det vanligaste bytet.
Antal och antalsförändringar	• under 1900-talets första decennier var ejdern i Sverige hårt trängd av jakt och äggtäkt. Sedan dess har beståndet växt till sig. 1976 uppskattades det till 200.000 och uppgår numera enligt Sveriges Ornitologiska förening till ca 300.000 par. En annan uppgift från början av 1990-talet talar om 450.000 häckande par i hela Östersjön, något som gör ejdern till Östersjöns vanligaste sjöfågelart. • enligt finska uppgifter avstannade ejderns ökning under 1980-talet och bestådent har därefter minskat med 1/4. Under 1990-talet förekom upprepade fall av massdöd hos ejdrar (speciellt ungar), något man tillskrivit hakmask men som kanske i stället hade sin orsak i virussjukdomar. • förutom människans jakt är tillgången på blåmussla en viktig faktor för Östersjöns ejdrar. Med tanke på hur känsligt och utsatt Östersöns ekosystem är kan förhållandena snabbt bli kritiska, åtminstone i ytterzonerna av blåmusslans utbredningsområde. T.ex. har man de senaste 10 åren noterat en nedgång i vattnets salthalt i Finska viken och därmed en tillbakagång för blåmusslan som också tycks ha haft återverkningar på ejderbeståndet.
Speciella beteenden och anpassningar	• gudingens gröna nackfjädrar får sin färg av ett grönt pigment. Det vanligaste i fågelvärlden är annars att gröna färger uppstår genom gitterverkan (= skapas genom ljusets brytning i speciella strukturer i fjädrarna). • bakgrunden till ejderns stora sammanslagna kullar är antagligen den höga ungdödligheten. Risken för en enskild unge att bli tagen av ett rovdjur är mindre i en stor grupp än i en liten. Man har också diskuterat betydelsen av ådornas kondition. En åda i dålig kondition har sämre möjligheter att skydda ungarna än en i god kondition. För att det skall gå ihop får man anta att ådans främsta roll för ungarna är att föra dem till föda och skydd och att hålla vakt. Då har kullens storlek mindre betydelse. Om den kullförande ådan är nära släkt med de adderade ungarna kan hon rent teoretiskt tänkas offra en del av sin egen eller sina egna ungars säkerhet för dessa. Man har dock visat att släktskapet ofta inte är så nära. Det bör innebära att överlevnaden hos hennes egna ungar ökar i den större gruppen, alternativt att de främmande ungarna tvingas eller tvingar sig på henne. I annat fall är det svårt att förstå hur ett sådant beteende har kunnat utvecklas. • ejdern bo baseras på en enkel konstruktion av strån m.m. Det fodras och kantas emellertid med det berömda ejderdunet som ådan plockar av sig själv. När hon ostört lämnar boet täcker hon över äggen med dun. Skulle hon skrämmas av boet sprutar hon spillning över det i samband med flykten, något som stundom tolkats som ett sätt att göra äggen mindre smakliga för en angripare. Å andra sidan är hon inte speciellt lättskrämd utan ligger mycket hårt på äggen. Man har till och med kunnat stryka ruvande ådor över ryggen utan att de givit sig av.
Djuret och människan	• sedan gammalt har ejdern utnyttjats för täkt av ägg och dun samt genom jakt. Ett bo ger ca 15 gram finrensat dun enligt en uppgift från början av 1900-talet. Än idag jagas ejdern och avskjutningen uppgick under perioden 1960 -1990 årligen till ca 20.000 individer. Under de senaste 10 åren har den emellertid sjunkit till en dryg tiondel av detta. Man undrar varför. • ett tvisteämne har varit den traditionella vårjakten på sjöfågel i skärgården. Denna är förbjuden i Sverige sedan 1950-talet, men praktiseras t.ex. på Åland. Svenska jägareförbundet har återkommande försökt få den återinförd, bl.a. under namnet "senvinterjakt". • på senare tid har man börjat få problem med att ejdrar vittjar kommersiella odlingar av blåmussla (se artikeln ovan om ejdern och blåmusslan). • skärgårdens fågelskyddsområden har mindre betydelse för ejdern då den häckar tidigare än andra sjöfåglar.
Enklare åldersbestämning	• se "Färg, utseende" ovan.
Folktro och kammarlärd okunskap	• i "Fåglar i kikaren" återger Gunnar Brusewitz en historia från 1700-talets Island. Man sades där kunna öka äggproduktionen hos ejdern genom att slå ned en käpp mitt i boet. Ådan skulle då fortsätta värpa tills äggen täckte käppens spets.
Litteratur	• Ejder av Åke Andersson. i R. Bergström m.fl. (redaktion): Sverige, jakten och EG. Svenska Jägareförbundet 1993. • Svensk fågelatlas av Sören Svensson, Mikael Svensson och Martin Tjernberg. Vår Fågelvärld, supplement 31, Stockholm 1999 • Ejder av Steve Dahlfors. Sveriges Ornitologiska förening, http://www.sofnet.org/index.asp?lev=3129&typ=1. • Sveriges jaktbara djur av Einar Lönnberg. Albert Bonniers förlag, Stockholm 1923. • Nordens fåglar av Roland Staav och Thord Fransson. Prisma 1987 med senare upplagor.