Benämningar och synonymer
|
•
rådjur av fornsvenskans ra·diur som lär
betyda
fläckigt djur (syftar kanske på kidens
fläckiga
första päls).
• bock= vuxen hane; benämns efter sin
hornuppsättning
spetsbock, gaffelbock eller sextaggare.
• get eller rå= vuxen hona.
• smaldjur= hona som ännu ej fått egna kid
(jämför
"kviga").
• kid eller killing= yngre än ett år.
|
Vetenskapligt
namn och grupptillhörighet
|
•
Capreolus
capreolus
• familj: Cervidae= Hjortdjur
• underordning: Ruminantia= Idisslare
• ordning: Artiodactyla= Partåiga hovdjur
|
Mått
|
•
längd nos-svans: 110-115 cm
• mankhöjd: 70-75 cm
|
Levandevikt
|
•
vuxna
djur på hösten: 20-30 kg; bockar
något/några
kilo tyngre än getter.
• unga rådjur tillväxer ännu andra
året.
• kroppsvikten varierar mycket under året: bockar
tappar vikt
under brunsten i juli-augusti och samtliga djur minskar i vikt under
snörika vintrar.
|
Färg med varianter
|
•
små
kid: ljust rödbrun undersida, mörkare rygg med ljusa
fläckar spridda på sidorna och i rader
längs ryggen;
pälsen byts i augusti till en mer jämnfärgat
röd
med grå inslag.
• vuxna sommartid: rödbrun korthårig mjuk
päls.
• vintertid: päls av styvare och längre
gråmelerade
hårstrån; hålls därtill mer
utspärrade
vilket ger bättre isolering.
• alltid: vit akterspegel som kan spärras upp vid
fara och
fungerar som signal.
• albinistiska individer förekommer både i
hel och partiell
form.
|
Könsskillnader
|
•
bockar
känns igen på hornen när dessa är
satta, penseln
under buken och en allmänt fyrkantig kroppsform.
• getter känns bakifrån igen på
den vita tofsen mellan
benen; i övrigt på den smäckrare
kroppsformen och
frånvaron av bockens karaktärer.
|
Läten
|
•
hundlika
grova skall när djuren är skrämda eller som
signal
mellan rivaliserande bockar.
• segt pipande läten (likt hornuggleungars) som geten
ger
ifrån sig vid kontakt med kiden eller när hon
jäktas av
en bock vid brunsten (då är lätet mer
kraftfullt).
|
Spår och spårtecken
|
•
må
(4-5,5 cm) spetsiga klövspår, stundom med snett
tvärställda avtryck av lättklövar i
bakkanten.
• förflyttningssätt: gång, trav
och språng
kortare stycken.
• släpar ofta klövarna i snön
även vid tunt
snötäcke.
• mörk spillning som liknas vid uträtade
bönor;
läggs i högar.
• sliter av födan (t.ex. kvistar) eftersom
tänder saknas i
överkäken som hos alla idisslare.
|
Utbredning
|
•
Större delen av Mellaneuropa och delar av Nordeuropa:
från
norra Italien till Nordnorge och från Skottland till
Uralbergen,
d.v.s. huvudsakligen de delar av Europa som utan människans
inverkan skulle ha dominerats av sommargön lövskog
och
barrskog med stort lövinslag (nemoral och boreonemoral
zon),
i Skandinavien även den rena barrskogsregionen (boreal zon
eller
Taigan). Till detta kommer norra och östra Mindre Asien och
fram
till Kaspiska havet. Öster om Uralbergen tar den
större
släktingen sibiriskt rådjur vid.
|
Födoval
|
•
sommartid: örter av olika slag (främst
mjölkört=
rallarros, men även kovall och diverse
ärtväxter m.m.).
• höst: främst bärris och liknande
(blåbär,
lingon, ljung och hallon), men även örter och svamp.
• vintertid: vintergönt (bärris,
Pyrola-arter, smultronblad
m.m.), skott och kvistar av sälg, viden, rönn m.m.;
större andel skott och höga ris ju större
snödjup.
Vid stort snödjup betar rådjuren även
trädlavar.
• vår: unga blad och gröna skott av
nämnda buskar och
örter, även t.ex. vitsippa m.m.; just i
snösmältningen även övervintrade
blad av
gräset kruståtel och tågväxten
vårfryle.
• blåbärsris och mjölkört
är de viktigaste
födoväxterna för rådjuren i stora
delar av Sverige.
|
Livsmiljö
|
•
biotopvalet styrs av tillgång på föda och
skydd.
• områden med rik markvegetation
(fuktstråk, öppna
avverkningsmogna skogsbestånd) uppsöks för
födans
skull.
• tätare vegetation krävs för skydd
vid t.ex. idissling.
• öppen terräng kan locka med
tillgång på
föda (brodden på åkrar m.m.); utnyttjas
antingen i
skydd av mörkret eller dagtid av rådjur i
större
grupper under vintern.
|
Dygnsrytm, aktivitet
|
•
liksom
för alla idisslare styrs individernas växlingar
mellan
aktivitet och vila av matsmälningsrytmen. Under vintern med
dess
mer svårsmälta föda blir perioderna
längre.
• rådjuren har en allmänt hög
aktivitet dygnet runt
(är aktiva mellan 35 och 55 % av sin tid), speciellt under
sommarhalvåret.
• under höst och vinter kan man urskilja tydliga
aktivitetstoppar
vid solens upp- och nedgång, beroende på att djuren
då ofta byter miljö från mer
öppna marker under
natten till mer skyddade biotoper under dagen.
|
Familjeliv
|
•
normalt
ensamlevande med vuxna bockar som hävdar revir genemot
varandra
under vår och sommar; getter (med kid) som sprider ut sig
på markerna som täcks av bockarnas revir utan att
för
den skull själva vara revirhävdande.
• kiden följer geten hela första
året och döttrar
kan stanna med geten över det att nya kid fötts.
• ofta etablerar sig döttrar i ett
hemområde som
angränsar till moderns. Så småningom
utbildas då
grupper av närbesläktade getter, s.k. klaner inom
vilka
toleransen är stor.
• vintertid kan större grupper av rådjur
samlas på
öppna marker vilket ger möjlighet att någon
upptäcker annalkande rovdjur i tid för att varna hela
gruppen.
• ibland har man velat urskilja en mer social "ekotyp" av s.k.
fältrådjur i Europas öppna marker. Snarast
handlar det
om att det sociala beteendet hos rådjur liksom hos
många
andra djur är mycket variabelt och anpassas lätt till
rådande förhållanden.
|
Hemområde
|
•
storlek:
20 -250 ha (medelvärden för helår i olika
områden
av Skandinavien).
• storleken beror av årstid (sociala aktiviteter och
födans
fördelning) och områdets generella produktivitet
(mindre
hemområden i rikare marker).
|
Vandringar
|
•
unga
honor etablerar sig ofta invid sitt födelseområde;
unga
bockar utvandrar för att söka ett eget revir. Innan
de
skaffat ett sådant (vid ca tre års ålder)
kan de vara
mycket rörliga. Det gäller även gamla bockar
som blivit
av med sina revir.
• utvandringen av ungdjur sker i samband med att geten
får nya
kid (vår - försommar). Även unga getter kan
utvandra.
Getterna i en studie vandrade dock i medeltal bara 1/3 så
långt som bockarna (12 mot 30 km). De längsta
vandringar som
uppmätts för rådjur gällde dock
ett par
norrländska getter (470 resp. 300 km).
• kortare vandringar i rikare områden
(Sörmland 5-6
km, Bergslagen 30 km).
• utvandringstendensen var i en studie störst
när stammen var
medeltät, mindre både i glesare och stätare
stam.
• vandringar mellan sommar- och vinterområden
(migrationer)
speciellt vanliga i Norrland.
|
Fortplantning (antal ungar etc.)
|
•
könsmognad: normalt vid ett års ålder.
Så unga
bockar brukar dock inte få möjlighet att para sig.
En del
getter blir inte könsmoga förrän vid
två års
ålder (endast en könsmogen av 81
ettåringar i ett
extremområde i England). Å andra sidan kan enstaka
ettåringar få egna kid. De måste
alltså ha
varit könsmogna redan under sin första sommar.
• brunst och parning: i skiftet juli-augusti.
• födsel efter fördröjd
fosterutveckling (embryot
fäster —implanteras—i
livmoderväggen för vidare
utveckling först vid nyår) i slutet av maj,
början av
juni (stor individuell variation)
• kullstorlek: normalt 2-3 kid; någon enstaka
gång (1% av
fallen) 4 kid.
• intervall: en gång per år.
• könsmognad och kullstorlek beror av getens
näringsstatus:
ju mer välnärd hon är desto större
chans att hon
blir tidigt könsmogen resp. får flera kid.
|
Ålder, dödlighet
|
•
maximal
ålder i det vilda ca 12 år, i extremfall 17
år; i
fångenskap ca 20 år
• medellivslängd två-tre år
beroende på den
höga dödligheten i mycket unga år (20-50 %
redan
första sommaren).
• den naturliga vinterdödlighet mycket varierande
beroende
på snödjupet: frånnära 0 till 60
(lokalt 100)% av
höststammen.
|
Sjukdomar
|
•
parasiter: fästingar, hjortfluga och
pälsätare
utvärtes; främst lungmask och andra rundmaskar
invärtes.
• infektionssjukdomar är av mindre betydelse, men
fågeltuberkulos och en bakteriell ögonsjukdom m.m.
förekommer
• enligt en undersökning orsakas högst 25 %
av alla naturliga
dödsfall hos vuxna djur av sjukdom. Kid är mer
utsatta
för sjudomar än vuxna (t.ex. tarmparasiter), men
kiden tas
oftast av rovdjur innan sjukdomen i sig leder till döden.
|
Fiender
|
•
vuxna
rådjur tas utan problem av varg, lo och järv; vid
större snödjup eller som försvagade av
sjukdom även
av rödräv. Rapporter om att örn och
mård tagit
rådjur finns även.
• kid kan tas av många rovdjur, men det är
i första
hand rödräven som är av större
betydelse.
|
Antal och antalsförändring
|
•
maximalt
skulle en produktiv mark i t.ex. Mälardalen kunna
föda strax
under 50 rådjur per 100 ha i vårstam
(innan
föryngringen). De flesta marker som hyser rådjur
är
dock mindre produktiva och den maximala
rådjurstätheten i motsvarande
mån lägre.
• realiserad täthet: Rådjursstamarna var
på god
väg mot den maximala tätheten i Syd- och
Mellansverige under
slutet av 1980-talet, främst beroende på glesa
rovdjurspopulationer (skabben hade tagit ner rävstammen,
stammarna
av lo och varg hade ännu inte växt till). (En annan
anledning
var att många områdens förmåga
att hålla
rådjur var på väg nedåt i
samband med att de
stora hyggen man tagit upp under 1970-talet åldrades till
rena
barrplanteringar.) Oftast når dock inte
rådjursstammen upp
till den teoretiska maximala täthet beroende på:
• jakt, rävpredation på kid,
lodjurspredation på vuxna
och svältdöd under hårda vintrar.
|
Speciella
beteenden och anpassningar
|
•
bockarnas
revirhävdande.
• den fördröjda fosterutvecklingen.
• förmågan att trots sin ringa storlek
kunna livnära
sig som idisslare.
|
Djuret och människan
|
•
att
lägga ut vinterfoder åt rådjuren
är en
gängse viltvårdsåtgärd som
uppenbarligen
uppskattas av djuren när snön gör
betesväxterna
svåråtkomliga.
• djuren är relativt oskygga vid matningsplatserna,
och de kan
lockas inom synhåll från hus och vägar.
Även att
åka runt på småvägar under
vårkvällar
för att få se betande rådjur är
ett uppskattat
nöje.
• många mellansvenska jägare saknar i dag
de täta
rådjursstammarna från slutet av 1900-talet. Det
är
dock mindre troligt att de skulle komma tillbaka så
länge vi
vill värna om livsdugliga rovdjurspopulationer.
• de täta stammarna av rådjur orsakade
dessutom problem
för skogsbruket då rådjuren gav sig
på små
plantor. Uthägnader visade vilken effekt rådjuren
hade
på vegetationen, t.ex. på
blåbärsris. Vem som
helst kunde notera att mängden rallarros gick ned i samband
med
rådjurens ökande antal för att komma
tillbaka igen
när rådjuren minskade.
• rådjuren är idag till besvär
främst i
villaträdgårdar där de äter
allehanda
prydnasväxter.
|
| Enklare åldersbestämning |
• kid
och i viss mån även 1-åringar skiljs ut från de
vuxna på storleken. Kiden har också tunnare och mer syllika
framtänder
• på ettåriga bockar sitter hornens basthud kvar upp
till drygt en månad längre än på de äldre (=
längre än mitten av maj).
|
Folktro
|
• enligt en
tysk tradition är det förenat med livsfara
att skjuta ett vitt rådjur. Den österrikiske
tronföljaren Franz Ferdinand skall ha skjutit ett
sådant ett halvår
innan han blev mördad i Sarajevo 1914.
|
| Litteratur |
•
Rådjuret
— viltet, ekologin och
jakten. Av Göran Cederlund och Olof Liberg,
Svenska
jägareförbundet,
Spånga 1995.
• Lär
känna rådjuret.
Av Göran Cederlund Svenska Jägareförbundet
1987.
• Ung eller gammal - konsten att bestämma åldern på vilda djur och fåglar av Åke Andersson m.fl, Jägareförbundet, Uppsala 1996.
|
