Benämningar och
synonymer
|
•
Oxe=
vuxet handjur, gärna med stora horn.
• Tjur= vuxet handjur.
• Ko= vuxet hondjur.
• Fjoling= älg mellan 1 och 2 års
ålder.
• Kviga= hondjur som ännu inte fått sin
första kalv.
• Kalv= älg yngre än 1 år.
|
Vetenskapligt
namn och grupptillhörighet
|
•
Alces
alces
• familj: Cervidae= Hjortdjur
• underordning: Ruminantia= Idisslare
• ordning: Artiodactyla= Partåiga hovdjur
|
Mått
|
•
längd ca 2,5 m varav svans ca 10 cm
• skulderhöjd upp till 2 m
|
Levandevikt
|
•
vuxen
tjur 350-500 (max. ca 800) kg
• vuxen ko 325-375 (max. ca 550) kg
|
Färg med
varianter
|
•
vuxen:
olika nyanser av mörkt gråbrun med ljusa ben. Helt
vita
älgar förekommer lokalt.
• kalv: brunröd som nyfödd och under de
första
månaderna. Byter till vuxen färg i slutet av
sommaren, men
ännu sent på hösten kan enstaka
röda
hårstrån synas över bogarna.
|
Könsskillnader
|
•
tjur:
bär horn som växer ut under våren, fejas
under
sensommar, fälls från november till februari (undjur
senare
än gamla tjurar).
• ko: undersidans och benens ljusa färg går
upp i en strimma
på insidan av låren upp till svansen (syns
bakifrån).
|
Läten
|
•
kontaktläten, spec. i samband med brunsten: stönande
grymtningar från tjurarna; långa djupa
gnäggningar
från korna.
|
Spår och
spårtecken
|
•
stora
(12-16 cm) oftast tydliga klövspår, i djupare
spår
syns även avtryck av lättklövarna som
två
hål i bakkanten av spåret. I hård mark
(på
grusväg t.ex.) syns ofta endast spår av
klövarnas
spetsar.
• förflyttningssätt: skritt
normalt, trav om skrämd, språng ytterst
tillfälligt.
• spillning: vintertid som högar av avlångt
rundade
pluttar om ett par cm längd; lösare
spillning
sommartid, mer lik komockor.
• betesspår: avslitna skott och grenar, barkgnag
på
ungtall, ungtallar och björkar som brutits ned genom att
älgarna rest sig mot dem.
• fejningsspår på
småträd, brunstgropar (grunda
uppsparkade fördjupningar i marktäcket, ofta
på
kolbottnar).
• fällhorn.
|
Utbredning
|
•
förekommer i olika raser i norra Europa, norra Asien och
Nordamerika. Utbredningen överlappar norra
barrskogsbältet.
Älgen förekommer dock även söder om
detta.
|
Födoval
|
•
älgen är en idisslande växtätare.
• sommartid domineras födan av löv och
årsskott av
lövträd, örter (speciellt rallarros och
tolta) och
gräs.
• vintertid lever älgen av vedartade växter,
främst tall
och björk; bärris spelar en viktig roll under
vår och
höst.
• för att nå
åtråvärt gräs, brodd och
bärris måste älgen ofta vika frambenen
under sig
på grund av sin relativt korta hals. Den står
då
liksom på knä med ändan i vädret:
ett tecken
så gott som något på att den
främst är
anpassad till att beta på högre höjd.
|
Livsmiljö/
biotopval
|
•
sommartid: omväxlande marker med kärr, kantzoner och
kalhyggen som erbjuder ett rikt utbud av föda; öppna
ytor
unyttjas främst om natten.
• vintertid styrs biotopvalet av
födotillgång och
snöförhållanden; igenväxande
kulturmark,
slybeväxta hyggen och tallplanteringar föredras.
|
Dygnsrytm, aktivitet
|
•
aktiviteten är beroende av att idisslandet kräver
perioder av
vila (ca 10 per dygn), dessemellan fyller älgen på
våmmen med nytt bete.
• flertalet älgar är aktiva vid skymning och
gryning
(för att byta biotop).
|
Familjeliv
|
•
älgen hävdar inte revir.
• kalvarna följer kon fram till dess hon skall
föda nya kalvar.
• ansamlingar av älgar av olika kön i
samband med brunst
eller vintertid i gynnsamma biotoper (t.ex. tallplanteringar).
• vuxna kor undviker varandra, tjurar kan gå
tillsammans i
grupper.
|
Hemområde
|
•
kor:
ortstrogna i Bergslagen med hemområden på 1.000 -
2.000 ha
(ett års rörelser).
• tjurar: som unga rör de sig över lika
stora områden
som korna; som gamla ända upp till över 5.000 ha.
• i norra Sverige förekommer vandringar (se nedan)
som gör
att hemområdet blir mycket större för
både kor
och tjurar.
|
Vandringar
|
•
säsongsvandringar från högre
beläget sommarland
till lägre liggande kustland förekommer hos 25-100%
av
älgana i de lokala älgstammarna från
Värmland/Dalarna och norrut; uppmätta
medelavstånd
mellan sommar- och vinterland varierar från 16 till 78 km;
höstvandringen utlöses av ett snödjup
över ca 40
cm, vårvandringen när marken börjar bli
bar; kalvarna
följer med sina kor och lär sig på
så sätt
både att vandra och vandringsvägarna.
• kor etablerar sig nära sitt
uppväxtområde, tjurar är mer
rörliga.
|
Fortplantning (antal
ungar etc.)
|
•
könsmognad: ungtjurar vid ett drygt års
ålder, kvigor
vid drygt ett eller två års ålder.
• brunst o. parning i september.
• födsel i början av juni
• kullstorlek: en eller två, någon
gång tre kalvar.
• intervall: en gång per år.
|
Ålder,
dödlighet
|
•
medelålder bland skjutna handjur äldre än 1
år
låg runt 1970 i Kronobergs och Västmanlands
län mellan
1,9 och 2,7 år, kornas medelålder
låg ett halvt
år högre; medelåldern påverkas
dock av hur
avskjutningen läggs på djur av olika ålder.
• maximal ålder15 - 25 år .
|
Sjukdomar
|
•
älgen bär på ett flertal parasiter och
infektionssjukdomar, det blir uppenbart i täta
älgstammar
där dessa
har
bättre förutsättningar för
spridning från
älg till älg; bland dem återfinns
bindvävsmask,
bandmask, virussjukdomar m.m. En parasit som
älgjägaren
oundvikligen kommer i kontakt med är den blodsugande
hjortflugan.
Speciellt har man i Sverige uppmärksammat fibrom
(vårtliknande utväxter),
”Älvsborgssjukan” och
hjärnhinnemask.
|
Fiender
|
•
människa, björn, varg, lo och järv.
|
Antal och
antalsförändringar
|
•
mindre
områden kan hysa en älgtäthet av
över 50 älgar per 10 km2
(1.000 ha) i
vinterstam; regionalt under älgstammarnas toppår i
början av 1980-talet varierade tätheten mellan 3
(Blekinge)
och 22 (Värmlands län).
• i vinterbetesområden som drar
vandringsälgar från
stora områden kan tätheten vara betydligt
högre.
• populationerna begränsas huvudsakligen av jakt.
|
Speciella
beteenden och anpassningar
|
•
spektakulära beteenden i samband med fortplantningen:
fejningar,
bataljer mellan tjurar, brunstgropar m.m.
|
Djuret och
människan
|
•
värdefullt villebråd, såväl vad
gäller
jakttillfällen och köttvärde som
allmänhetens
viltobservationer.
• orsakar stora ekonomiska avbräck för
skogsbruket genom
betning på spec. tallplantor; även skador
på
gröda.
• trafikolyckor med stora materiella skador och stort
mänskligt
lidande.
|
Enklare
åldersbestämning
|
•
kalv skiljs från vuxen på storleken och den
relativt korta
mulen. För döda djur gäller: fjoling skiljs
från
vuxen på att de tre främre kindtänderna i
underkäken är rent gulvita medan
kindtänderna
längre bak har hunnit mörkfärgas
på sidorna.
För äldre djur går det att bedöma
åldern
på tandslitage: ju äldre desto mer nedsliten
är
tuggytan. En mer exakt åldersbestämning
kräver att man
med bågfil sågar den fjärde kindtanden
framifrån
tvärs av på mitten, slipar snittytan och
räknar s.k.
cementlager i rotvalvet.
|
Folktro
|
•
man har
trott att älgen inte har några leder på
benen.
När den skall sova kan den därför inte
lägga sig
ned, utan sover stående, lutad mot ett träd. Den
listige
sågar ned trädet när älgen sover
(vaknar den inte
då?) och bemäktigar sig på så
sätt djuret.
|
Litteratur
|
•
Älgen
—
djuret, skötseln och
jakten. Av H. Ekman m.fl., Svenska
jägareförbundet,
Spånga 1992.
• Ett hundra
frågor om
älgen. Av J. Elmberg m.fl. Skogsstyrelsen,
Jönköping 1993.
• Älgen
i vår historia
och vardag. Av S. Björklöf, Tiden,
Milano 1994.
• Ung eller gammal - konsten att bestämma åldern på vilda djur och fåglar av Åke Andersson m.fl, Jägareförbundet, Uppsala 1996.
|
